Nu har Berra just kommit hem igen, efter en heldag på akuten.

Han tackar för alla krya-på-dig-hälsningar! Det var alldeles otroligt så många som skickat en hälsning.

Triss tycker att ordningen är som den ska igen, när hon kan sitta i husses knä.

Massor av prover togs, som vanligt blev han helt sönderstucken i armarna och gasbindas fick bytas ut ut när det blödde igenom.

Det verkade inte som det var nån infarkt den här gången och det var ju skönt.

Eftersom jag gick ensam med hundarna på dan, så passade jag på att gå där Berra inte vill gå för det är för backigt.

Knappast nån som åkt skidor på den här slingan i vinter.

 Lite annorlunda för hundarna att få springa i backig björkskog i stället för som annars i ganska plan tallskog.

 1,5 km! Jobbiga backar gjorde att det kändes mycket längre

"Ropade du?" undrar Onyx.

"Ja, ja jag kommer" verkar  Triss tycka.

Lite vatten hittades att svalka sig med

Här var det tur att den tunna isen höll, annars hade det blivit bad.

Vädret har varit milt, ca +5 grader, men attan så det har blåst. Lite sol fick vi på sen e.m., men annars var det mest mulet.

I dessa corona-virustider så vill man ju inte hamna på sjukhus. Men i morse, efter frukost, fick Berra så ont i bröstet att jag var tvungen att ringa 112. På 1177 var det 50 minuters väntetid, så det var inget alternativ.

Efter 30 minuter stod en ambulans på plats.

Två unga tjejer, tog EKG och andra tester innan dom åkte med Berra till Avesta lasarett.

Hundarna visste hela tiden att nåt var på gång, så dom satt uppradade innanför kompostgaller tills ambulansen kom, jag ville ha dom ur vägen redan från början.

Men sen slog tröttheten till och dom slocknade i bädden här intill mig och datorn.

Dom for upp en vända, när dom trodde sig höra något.

Men strax var dom däckade igen.

Nu är det bara för mig att avvakta besked från Avesta.