Det stormade ganska friskt i morse och regnet hängde i luften. Men det var hela 7 grader varmt, så jag fixade fikakassen och spårgrejerna och åkte till Tjärnan.

Men där var vi ensamma, d.v.s ingen från spårgänget var där, men det stod andra bilar på varje avfart, så det var fler än Berra och jag som var i skogen.

Vilket tyvärr Maya blev väldigt störd av i sitt spår.

Jag gick nämligen ut varsitt 300 m spår till båda hundarna, men precis när Maya går sitt spår på väg ut på asfalt från stig, så kom det en bil med 4 personer som promenerar rakt framför Maya, sen hade hon jättesvårt att koncentrera sig och ta upp spåret igen.

Så hon missade en av apporterna och genade på ett par ställen, men det kan ju också varit den kraftiga vindens fel.

Onyx klarade av sitt spår på ett imponerande vis. Jag missade var jag gått (hade inte snitslat), så när hon tappade i en vinkel och började söka stort, så var jag säker på att hon gick fel. Men som alltid ska man lita på sin hund, så när hon irrat runt ett tag så var hon på rätt väg igen.

Tyvärr tar hon inte upp aporterna, men hon stannar och markerar dom, är pinnen nedgrävd, vilket ett par stycken var, så gräver hon fram dom, men efter markering så är hon helt ointresserad av det hon hittat.

Hon borde inte se så missnöjd ut när hon varit så duktig och markerat alla 7 föremålen.

Nu är det dags att få nåt i sig, för jag ska snart åka på klubbens årsmöte som är kl 3.

I morse när jag tänkte blogga innan vi åkte till skogen för att spåra så gick det inte att öppna sidan.

Ingen annan blogg hos Bloggplatsen.se var heller tillgänglig, så jag var ju tvungen att tro att felet låg hos dom.

Inte utan att jag blev lite nervös. Vad händer om ens blogg plötsligt slutar fungera, kommer då de 6 senaste årens bloggande bara försvinna ut i cyberrymden. Det är så länge som jag haft just den här adressen.

Det skulle verkligen vara tris eftersom jag bloggar mycket för min egen skull och för mitt minne och jag gillar att kolla tillbaka vad jag skrev om eller gorde tidigare år.

Som tur var fungerade den igen efter några timmar.

Onyx är så söt när hon går in i hagen och ligger och snuttar på sitt gosedjur, men ibland, som här, går hon in och hämtar ut det från hagen i stället.

Igår kom Peter från Järbo och hämtade sängar som han skulle få. Han behöver ju extra för att ha till barnens rum.

Ner från övre våningen bars den gamla lådsängen, som inte är bekväm att sova i för nån som är dålig i ryggen, eller som vill ha en mjukare säng. Våra gamla sängar, som det inte är nåt större fel på, hamnade

i stället med en uppe i gästrummet och en till Järbo.

Juste bärhjälp fick Peter av Per, som han hämtat upp på vägen i Hedemora.

Madrasserna bars ut för att läggas i bussens baksäte.

Berra och jag behövde inte bära nånting, men vi lyckades ändå ställa till det när vi röjde i gästrummet.

Vi skulle vika ihop turistsängar och Berra lyckades snava på en och ramlade i golvet, samtidigt som han knuffade till mig så jag höll på att fara in i ett fönster och/eller rasa ner för trappan.

För mig gick det bra, fick bara en sträckning i nacken, men Berra trillade på höften/låret.

Så idag har han en skaplig lårkaka.