Cici

5 augusti 2014 20:59

Du kommer att se i hennes ögon när det är dags. Kanske inte värt att tänka på det utan ta en dag i taget.

Kicki Fredlund

6 augusti 2014 06:53

Jag hoppas att du har rätt, men jag tror nog också att det är så.

Ingegerd Holmsten

5 augusti 2014 21:45

Du och endast Du vet då det är dags för Skorpan! Veterinärer ser bara en del av saken och kan vara lite grymma ibland. illa fina Skorpan!

Kicki Fredlund

6 augusti 2014 06:51

Tack Ingegerd! Jag intalar mig samma sak själv.

Birgitta

5 augusti 2014 22:40

Usch Kicki vad ledsen jag blir, ja det är tuffa beslut man måste ta, och vi vet ju att den dagen kommer och inte kan man förbereda sig för något sådant heller tänker på er och skickar en stor kram

Kicki Fredlund

6 augusti 2014 06:50

Det är verkligen tråkigt. Men hon är så pigg och lekfull trots att hennes rörlighet blir sämre eftersom. Sorgen tas ju ut i förskott när man vet att det inte finns nån återvändo, men inte vet för hur länge.

Menageriet

6 augusti 2014 07:15

Så tråkigt att det går åt fel håll!
Vissa veterinärer är väldigt osmidiga. När en av mina Tibbar fick diskbråck vid 10 års ålder sa en vet. att det nog var dags att tänka på refrängen, medan en annan så att det fixar sig på 2-3 veckor. Vilket det gjorde och "Tuff" levde tills han blev 17 år och senil och jag var tvungen att ta bort honom p.g.a att han började göra inne.
Så länge Skorpan kan röra sig och inte verkar ha ont, så tycker då jag att hon ska få leva. Tyvärr får man dåligt samvete oavsett beslut. Väntade jag för länge eller kunde han/hon fått leva ett tag till? Det är ju det värsta beslut man kan ta när det gäller djur. Är hon pigg och äter som hon ska och i värsta fall så får Du väl bära henne ut och in, så länge hon kan röra sig utan smärta, så är väl inte det något större problem. Tycker det låter som om hon inte har ont iaf, utan att det är någon nerv som är i kläm? Och vem har inte det?
Tuff hade så ont, så han lade sig ner för att dö, varken åt eller drack. Då fick jag Metacam och han blev som "ny", visserligen kopplad i 3 veckor, men annars pigg och glad. Efter det går jag bara till den veterinären när det gäller sjukdommar!
Hoppas att det går bra ett tag till och jag känner med Dig, eftersom jag har en "gamling" här som tydligen inte kommer ihåg hur man går i trappor!
Ha det gott och kram! ♥

Kicki Fredlund

6 augusti 2014 10:49

Trodde jag att Skorpan hade ont, så var det en helt annan sak. Men jag tror att det är uteslutande neurologiskt. Hon har ju trots allt klarat 2 år med sitt diskbråck hitintills. men det verkar som försämringarna kommer i skov.
Kram

Paula

6 augusti 2014 10:12

Men åå tårarna bara trillar, Larissa tappade ju bakändan på slutet och kunde inte sätta sig o kissa längre...men i hennes ögon såg jag vad hon ville, kan jag få vila nu matte bad hon. vi kommunicerade så bra o jag vet att detsamma gäller dig, du kommer att veta när det är dags. har sett på filmsnuttar såna där kärror med två hjul som man sätter fast i bakdelen på djuret så det kan röra sig både inne o ute. tyvärr tror jag inte att de finns att köpa här men googla på skoj. det vore en förträfflig lösning /styrkekramar

Kicki Fredlund

6 augusti 2014 10:46

Så länge Skorpan kan ta sig upp för trappen själv och även göra ifrån sig så kommer jag inte ta bort henne. Men som du säger så märker jag förhoppningsvis när hon själv tycker att det är dags. Men det är en hemsk känsla att redan gå och sörja en hund som trots allt finns med fortfarande.
Jag har både sett filmsnutten med geten och andra filmer där hundar saknat sina bakben som går med "rullator", men där går gränsen för mig. När hon inte kan gå längre så är beslutet lättare.
Kram