Det här får bli ett kort inlägg, men jag känner att jag vill meddela mina blogvänner.

Berra fick ju reda på att han hade lungcancer för tre veckor sedan.

I fredags kom Cissi, Martin och Ludwig från Göteborg. Peter och Katarina kom också.

Berra blev hastigt sämre under fredagsnatten, och på lördagen kom hemsjukvårdens sköterskor var fjärde timme och sprutade honom med morfin, lugnande och ett medel som skulle underlätta hans andning.

Igår söndag 28 september var de här för sista gången kl6 på morgonen, då hade Berra just somnat in.

Thomas och Katinka, som åkt från Trollhättan i gryningen hann inte hit för att ta farväl medan Berra fortfarande levde.

Thomas och Cissi är fortarande kvar, de åker hem i morgon, då vi även ska träffa begravningsbyrån i Hedemora på f.m

Fy så mycket tårar vi fällt. Det är så svårt att släppa någon som jag varit tillsammans med i närmare 70 år totalt.

Nu måste livet gå vidare på ett helt nytt sätt.

Igår f.m kom barnbarnet Nicklas med barnen Noah och Nelly, från Vallentuna.

Jag hade gjort en hallonkaka på morgonen, så vi hade till kaffet.

Till fikat kom också Nicklas mamma Marie och en väninna. Marie var i Smedjebacken på besök, så det var därifrån de kom.

Nicklas hjälpte mig med lunchen genom att skala potatis och duka, medan jag stekte en fläskytterfilé.

Nu skulle jag lägga ut bilder från gårdagen, men datorn är helt knäpp och nekar att ladda ner en enda bild till bloggen.

Fy fasen när det tekniska inte fungerar!

Igår åkte jag och Madde till Gabbi och snusade på ljuvliga valpar, som nu blivit 5 veckor.

Kanske den här rent av blir "lillebror" till Bruno i Norberg.

Man får en liten energikick av att snusa på en sån här.

Annars är det ganska tungt nu. Läkare och sjuksköterska från palliativa teamet var här i onsdags (17/9).

Min egen cancer, som jag opererades för för 10 år sen, var ingenting mot hur jobbigt det är nu när det är Berra som är drabbad.

Det blir hemsjukvården som kommer att ta hand om honom, vi ska träffa dem på onsdag då de kommer hit, så han kommer att få all vård här hemma.

Berra kommer att fortsätta på dagverksamheten så länge han orkar.

I morgon får vi besök av Nicklas, barnbarnet från Vallentuna.

Jag saknar att kunna åka till skogen och plocka bär och svamp, det här är ju min årstid.

Men förutom tröttheten i kroppen så märker jag hur hjärntrött jag också har blivit.

Eftersom jag vill hålla min blogg igång för mitt eget minnes skull, så får jag försöka att inte ha för långa uppehåll.

Här kommer en resumé av veckan som gått:

Söndag 7/9 Utställning i Högbo, dit jag åkte ensam. Berra ville först åka men men han ändrade sig.

Jag visade Loke, Travarens Quick Pay, som nu gick i unghundsklass. Han fick exelent och blev 2:a av 4 st i klassen.

Joanna visade Onyx, som var otroligt ointresserad för dagen, förmodligen p.g.a att hon löpte. Hon fick VG och blev placerad 2:a av 4 st. Domaren sa till Joanna, hunden ser ut som om hon vore på begravning.

Jag visade även Mayas kullsyster Hedda (Travarens My Black Money), 11,5 år gammal.

Hon fick fin kritik, blev Bästa Veteran och fick även Nordiskt veterancert.

Familjen Paparazzi, som fotar så generöst på våra utställningar. Marcus, Ingela och unga Wisa.

Onsdag 10/9 var Lars från Veteranpolen här och klippte gräset.

Fredag 12/9 hade Berra tid på lungmottagningen på lasarettet i Falun. Vi fick träffa överläkaren, som var en väldigt ung tös.

Hon hade inga trevliga saker att säga. Berra ska inte börja någon utredning. Han kommer att må för dåligt och prognosen är så dålig att inga cellgifter heller ska sättas in. Det skulle bl.a skada hans redan så dåliga njurar.

Vi får bara försöka hålla honom vid gott mod och fortsätta på dagverksamheten, som han trivs med.

Läkaren skulle skicka remiss till palliativa teamet så Berra får sjukvård m.m i hemmet.

På e.m på fredan kom Peter med barn.

Peter, den jäkla ungen, hade gift sig i juni med Katarina utan att de sagt ett ord om saken. Berra såg att han bar ring. Det är andra gången han gifter sig i all hemlighet, förra gången var det med Elvira och Villes mamma Kerstin.

Söndag 14/9 Fyllde äldste sonen 60 år!!!  Så tråkigt att inte kunna åka till Trollhättan, men jag kör inte bil så långa sträckor längre (det är 80 mil t.o.r.) Berra skulle inte orka med att åka tåg med bl.a flera tågbyten.

Samma söndag, som var igår, var Berra så dålig att ambulans hämtade honom redan på morgonen.

Lunginflammation eller covid misstänktes, men det var varken det ena eller det andra tackolov, så på kvällen kunde jag köra till Avesta och hämta honom.

Medan Berra var i Avesta så kom Joanna och Molly.

Kärt återseende. Onyx älskar Joanna.

Joanna hade gjort en jättegod smörgåstårta, som vi kalasade på.

De gick på promenad med alla hundarna, medan jag var glad att jag slapp gå med.

Onyx plaskade i sjön.

Poserade även på en stubbe.

Fick en bild från Emelie, som berättade att Ebba fått en kattunge till att älska, så nu har de både en Sally och en Molly.

Idag, måndag mådde Berra så dåligt igen, så han stannade hemma från dagverksamheten. Han ligger mest och sover.

På eftermiddagen ska de ringa från lungmottagningen. Jag har många frågor att ställa. Bl.a om Berra kan få näringsdrycker, han har så dålig aptit och vågen visade i morse att han gått ner 5 kg på ganska kort tid.

Berra blev kvar på lasarettet i Avesta. Vi hade tid att träffa hans läkare i går eftermiddag.

Bröstsmärtorna visade inga tecken på att det skulle varit en pågående hjärtinfarkt.

Många prover togs, även en skiktröntgen, som visade att han hade fläckar på lungorna.

Stackarn har lungcancer, som om det inte räckte med all annan skit han har.

Nu kommer han att få gå igenom en tuff utredning på lungkliniken i Falun innan cellgifter sätts in.

Vi fick välja själva om tiden får ha sin gång utan behandling, han är ju ändå 86 år, eller gå vidare.

Snacka om att välja mellan pest och kolera.

I morse hade Berra så ont i bröstet så jag fick lov att ringa 112.

De skickade omgående en ambulans, så nu är han på lasarettet i Avesta.

Jag har nyss  pratat med en läkare på akuten där. Ingenting som tyder på nån ny hjärtinfarkt, men Berra blir kvar till i morgon för vidare kontroller.

Från torsdag till igår, måndag så har jag haft det ärofyllda uppdraget att få ha Joannas valpar här medan hon varit framgångsrik på utställning i Finland.

Otroligt trevligt att få ha dessa hjärtegryn här i några dagar. Mini t.v och Vilda, som gjorde skäl för namnet.

Onyx tyckte att det var trevligt att ha småbarn igen. Dessutom var pappan till dessa valpar just den hane som jag parade Onyx med i vintras, där det tyvärr inte blev några valpar.

Igår kom Joanna och hämtade Mini och Vilda.

Bilden som Joanna tog på mig och valparna ser ut som jag nästan tappar lilla Mini, men så illa var det inte.

Valparna har roat sig på tomten. Syrenhortensian har nu intagit höstens färg.

Tyvärr har den här helgen tydligt visat att den otroliga trötthet jag lider av gör att jag inte kommer att para Onyx en sista gång. Typiskt nog började hon löpa för ett par dagar sen, men jag kommer inte orka med en valpkull.