Idag äntligen, kunde vi åka till Järbo och träffa barn och barnbarn.

Peter och Ville hade låtit covidtesta sig, då Villes skola hade smittan. Men när deras prover i morse gav klartecken så åkte vi strax efter frukost.

 

Elviras katt var omåttligt intresserad av Maya och Onyx, som satt kopplade nedanför trappan.

 

Elvira står och tittar upp på katten...

 

som nu förflyttat sig upp några trappsteg, fortfarande lika intresserad av hundarna.

 

Men det höll på att ta en ände med förskräckelse för när jag släppte hundarna så rusade Maya upp efter katten och det blev ett herrans liv när katten kom farande nedför trappen med en galen Maya efter sig.

Det blev fortsatt koppel på hundarna, Peter blev nog ganska riven på kroppen när han räddade katten.

 

När vi kom var Peter i färd med att byta dammsugarpåse för att kunna suga klart där han höll på.

 

   

Jag hade tagit med ingredienser till semlor (jag bakade dom igår) som jag la ihop på plats innan vi fikade.

 

Innan vi åkte hem så följde vi med till stallet, där Elvira har sin sköthäst.

 

Peter remmade iväg flera hundra meter för att hämta två hästar i hagen, som var hur stor som helst.

 

En jättestor ardennermärr följde också med och gick in i uteboxen för att ta si några tuggor hö.

 

 

Elvira gorde iordning Arne för en ridtur. Arne, är en 22 år gammal D-ponny som Elvira är medryttare till.

 

 

Peter skulle följa med till fots med den här hästen, som var ett sto med travstam, men utan att ha tävlat.

 

 

I Hofors stannade vi och åt på hemvägen på en Thairestaurang, som nog var relativt ny, vi hade aldrig ätit där tidigare.

 

  Friterad banan med glass var inte nyligen man åt precis.

I Tjärnan gjorde vi nästa stopp, så hundarna fick sin promenad.

 

Så fick dom nosa av sig på något som var tillåtet efter katten och kaninerna (som också fanns i Järbo).

En massa onödig snö föll i går, men idag är det plusgrader så jag hoppas att den sjunker ihop under dan.

 

Men just nu är snön bara så trist.

 

Värmepumpen fungerade inte många dar, i morse var det åter 17 grader i rummet och jag fick tända i kaminen för att få nån värme.

   

Hundarna passar på att njuta av värmen från kaminen. Jag fattar inte att dom står ut att vara så nära värmen.

 

Idag kom ett mycket trevligt meddelande, det var barnbarnet Felix som blivit pappa i går kväll.

Stolt pappa med sin förstfödda

 

  

Det blev en liten flicka, vårt 5:e barnbarnsbarn. 

 

Om ca en månad så väntas en liten kusin till denna baby, då Emelie väntar sin förstfödda.

 

Det blåste lite nordan när jag och hundarna var ute på sjön med sparken, men jag har en bra kapuschong på täckjackan så den skyddar ansiktet från den värsta blåsten.

Konstigt nog hittar hundarna alltid nåt att nosa på, ttrots att det bara finns snö och snö.

 

Men busar gör dom både ofta och mycket.

 

Den orörda snön som blåser omkring på isen bildar olika mönster.

 

Jag sparkade iväg snett över sjön, där det går ut en liten udde, hundarna sprang i förväg för att kolla vad som fanns där.  

 

 

Igår fyllde näst yngsta barnbarnet 14 år. Bilden på Elvira och hennes sköteponny har jag "lånat" från Peters FB.

 

Vi kunde ju inte åka till Järbo och fira henne, men när vi snart är färdigvaccinerade så ska det bli av.

Det har varit ett år som inte liknar något annat år p.g.a coronapandemin som bröt ut under vårvintern.

Vi har suttit i frivillig "husarrest" i princip hela året. Inga resor, inga besök.

Undantaget några fikagäster under sommaren, när vi suttit ute på altanen på coronasäkert avstånd.

Inga hundutställningar, då alla officiella varit inställda. Trodde inte att jag skulle sakna dom så mycket, men det har jag gjort.

Extra tråkigt när 4 av 5 är utställningsintresserade i min sista kull, Onyx och hennes syskons ägare.

Även om det blev en inofficiell utställning i Norberg under hösten för Onyx och ett par exteriörbedömningar, som hölls några gånger i landet, innan även de blev inställda.

Hela Januari var snöfritt, så vi kunde hålla på med våra söndagsträffar och spåra med hundarna.

Peter köpte hus i Järbo efter sin skilsmässa.

Det var lika snöfritt hela februari, men än hade vi inte fått utegångsförbud, så vi kunde promenera med andra människor och deras hundar, vilket vi gjorde en dag i Norberg.

   

Snödropparna visade sig ovanligt tidigt, för att vara här.

Den första mars fick vi årets första snö, men det varade inte länge, så även denna månad var i princip snöfri.

Äntligen fick jag vävstolen varpad.

 

Berra blev hämtad med ambulans ett par gånger under månaden p.g.a bröstsmärtor. Men på grund av hans dåliga njurvärden så blev det inga kranskärlssprängningar.

 

I april började jag väva en matta av gamla jeans.

I vårsol satt hundarna gärna ute på altanen

För det mesta blev det dagliga skogspromenader med hundarna. Något som dom alltid uppskattar.

Nu har ju restriktionerna för coronaviruset börjat. Så jag handlar ensam, Berra får sitta kvar i bilen.

Människor dör i mängder i världen p.g.a viruset. 

   

Men trädgårdsarbetet kan ta sin början och fjolårets ris blir till brasa.

Många varma dagar blev det i Maj och hundarna plaskade gärna i vattnet i Vikmanshyttesjön.

Jag sålde massor av plantor av vintergrönan på Tradera, även andra växter.

Det blev ovanligt lite gjort i trädgården, men stenkanten har jag skurit.

   

En jeansmatta blev klar och jag började väva en andra. (Men den är fortfarande i december inte klar)

I Juni grävde jag upp knölklockan som invaderat rabatten vid infarten.

Planterade ettåriga blommor där som jag dragit upp från frön.

Det hände att Berra klippte gräset på framsidan, men oftast hade han för ont för att göra det.

Självklart blir det svampmackor när de första kantarellerna dyker upp.

Maya letar godis i barken

Onyx, On Gard (Falcon) och Ozo (Duchess) var till veterinären och fick OK på patella och hjärta. Det fick senare även syskonen Opal (Morris) och Onion (Gösta).

Klematisen vid garageväggen blommade med enorma blommor.

 I Juli månad på coronasäkert avstånd vågade man fortfarande träffas utomhus. 

Men konstigt kändes det när Cissi och Martin kom från Göteborg och blev bjudna på middag ute på altanen och inte fick komma in, eller bli kramade.

Potatisen hann inte bli klar till midsommar, men ett par veckor senare plockades de första upp.

 

De första blåbären plockades för hand under en hundpromenad i mitten av juli.

Det blev många hallon/blåbärskakor. 

Det hände att man fick trevligt besök.

  

Juli månad avslutades sorgligt. Triss, som fyllt 9 år den 20 juli fick sluta sina dagar den 28 juli, efter långt övervägande. På bilden är min vackra Trisslott 2 år.

Det blev ett ganska bra år med gula kantareller, trots den torra sommaren.

En natt i början av augusti hade vi en katt inne som tagit sig in genom ett fönster. Han ställde till med en del oreda när Maya och Onyx skällde som galningar på honom.

Den planterade solrosen var stor och hade en vacker färg.

Yngste sonen och Elvira kom på trevligt besök en dag i augusti.

  

På brukshundklubben gick jag och Onyx en givande kurs i nosework men just här är det Maya som får visa att hon också kan.

September är ju en riktig svampmånad och den tid vi tillbringar flest timmar i skogen med hundar och svampkorg. Men lika trist varje år av att mötes av nya kalhyggen.

 

Och var smakar kaffet bättre än i skogen.

 

Tyvärr var det ont om Karl-Johan, så det var inte många gånger det såg ut så här när man kom hem.

Sent omsider i september så blommade även astrarna.

Oktober fortsatte som hösten börjat, mycket tid i skogen med hundarna. Här flåsar Onyx efter mycket springande.

Oktober och höstens färger glöder.

 

Berra som tar som vanligt hand om den mesta svamprensningen. Massor med trattkantareller, som det oftast är varje år.

Spårträffarna har pågått varje söndag hela året, för dom som vill och kan komma. Men i år har vi saknat Kerstin och Queensi, som p.g.a ålder inte varit med en enda gång.

 

I slutet av oktober kom höstens första snö, men den blev inte långvarig.

Strax var det snöfritt igen, men björkarna var nu avlövade.

Jag och Gabriella åkte på exteriörbedömning med Onyx och Falcon. Årets enda alternativ till utställning.

 

Berra gillar att räfsa löv och sent omsider, vi är ju inne i november nu så tar han det sista på framsidan.

Ytterligare en exteriörbedömning. Det var den sista, för sen blev även dessa inställda.

Fina brorsan Falcon (Travarens On Gard)

 

Pju,Travarens Next Time födde 5 valpar hos sin ägare Cindy i Västerås, den 14 november.

 

I november var också epoken boxer helt slut för mig, då Kash Travarens Kash Pay fick somna in nästan 13 år gammal. Jag hade min sista boxerkull i februari 2008.

 

Massor av ljudböcker har jag lyssnat på detta år, då man har fått hålla sig så mycket hemma.

Till första advent hade jag fyllt mina krukor på trappen med lite material från skogen.

 

Är det december så bör man ju baka lussebullar 

och pepparkakor, men annars blev det inte bakat nånting av allt jag brukar baka till jul.

En aning snö kom det, men den smälte bort.

Det var otrolig mild november och december, även solfattig. Det var bara några enstaka timmar på mer än en månad.

   

Mest såg det ut så här.

Vi köpte ny soffa via nätet, det visade sig vara ett sorgebarn.

 

Vi lyckades inte sätta ihop den, men det får anstå till nästa år, då vi får ta hit nån kunnig person.

Julen förflöt ytterst lugnt med bara telefonsamtal till nära och kära.

Men nu ska ju vaccineringen mot Covid-19 komma igång, så man får hoppas att det ska bli radikal förbättring i smittläget. För nu är det t.o.m . värre än i våras.

Vi avslutade året med att åka och träffa  Pjus valpar som blivit 6,5 veckor gamla.

Nu önskar jag alla mina bloggläsare

Ett Gott Nytt 2021!

Det kan ju knappast bli sämre än det här året.

Många samtal har det blivit igår och idag, då jag ringt och önskat God Jul till nära och kära, eller andra har ringt hit i samma ärende.

Det går absolut ingen nöd på Berra och mig, men nog är det både tomt och även trist att inte ha några barn eller barnbarn här.

Aldrig har vi väl haft ett så påvert julbord heller. Men vi blev proppmätta andå, trots att där bara fanns sill, janssons och skinka, allt inhandlat i färdigt skick. Ris a' la Malta till kaffet, gjord på färdig gröt. Jag bara vispade i grädde. Hade dessutom drottningsylt till (den var i alla fall hemgjord).

   

Projektet att sätta ihop soffan får vila över jul. Den är provisioriskt hopsatt. Var och en kan se nivåskillnaderna på ryggstöden.

 

Igår åkte ytterligare delar av gamla soffan på tippen, men än är mycket kvar som ska dit.

Dagens goda gärning står barnbarnet Felix för. Hans fästmö arbetade hela dagen och under tiden var Felix tomte i Alingsås med omnejd hos olika familjer, allt utomhus och på säkert coronaavstånd. 

 

Felix la ut en blänkare på FaceBook att han kunde vara tomte hos behövande och han fick fullt schema från morgon till kväll.

 

Han skickade en bild där han är tomte vid ett stall.

 

 

Innan vi åt på eftermiddagen så hade vi gått en rejäl skogspromenad med hundarna. 

 

Solen sken faktiskt idag också, lite kyligare var det med 1 minusgrad.

Önskar alla mina bloggläsare en God fortsättning på Julen!

 

 

Vare sig man vill eller inte så kommer julen närmare allt eftersom dagarna går.

Det konstiga är att dagarna går så fort, trots att man ingenting gör.

Vädret är ju ovanligt milt, grått och vått. Hela 4 plusgrader i morse kl 8.

Duggregn var det när jag tog en liten promenad i byn med Onyx ensam. Hon mår bra av att inte ha Maya med sig alltid.

 

Hon går med en aning osäkerhetsragg på ryggen.

 Det blev en usel bild när jag skulle visa hur lite vatten det är i ån, trots det blöta vädret.

 

 

Mitt på dan blev det en biltur till Tjärnan, så båda fick springa av sig, men först ska det nosas och kollas vem som gått där innan.

 

 

Skulle ta kort på dropparna i granens kvistar, för trots att det inte regnade, så var det fuktigt i luften. 

 

 

Även i dimma och utan löv, så kan ett ensamt träd vara vackert. Det skulle kunnat vara en målning av min pappa.

 

Jag har en kär nyhet, som jag äntligen vågar släppa. Vårt älskade barnbarn Emelie väntar barn i april.

Hon och Henric har inte gjort sig nån brådska med att skaffa barn, men nu är det alltså dags.

Emelie är ju inte så officiell av sig, så själv bjuder hon inte på den nyheten hur som helst,

Men det innebär att barnbarnsbarn nr 5 och 6 väntas i vår, då även Felix och Kelsey väntar sitt första barn en månad före Emelie.

Trots att det regnade igår på morgonen så åkte vi och spårade. Men vi hade turen att det upphörde precis när vi kom till skogen. Sen försökte t.om solen bryta igenom ett tag.

Jag la tre spår, ett till Billy, ett till Puma och ett till Onyx. Var och ett ca 300 m långt med 5-6 föremål.

Pia la spår till Maya. Maya var som vanligt bra på att hitta tillbaka i spåret om hon får lite tapp och säker på apporterna, men hon har fortfarande problem med att gå igång efter funnen apport. Jag vet inte om det är för att hon vill ha mer belöningsgodis, men jag tror inte att det är därför som hon tvekar att gå igång igen.

   

Onyx gick ett uruselt spår, slarvig, missade ett par apporter och var inte alls intresserad av knuten som var slutföremålet.

 

Efter spåret ville hon rulla sig överallt där hon kom åt. Hon har börjat fälla hår alldeles hemskt, så det kanske kliade på ryggen.

 

 

Pias Billy är duktig på att spåra och får här godis av matte efter funnen apport.

 

Idag fyller yngste sonen hela 49 år! Men det blir inget firande. Naturligtvis är det, som vanligt i år, coronaviruset som ställer till det.

Kanske ska vi ändå försöka ta oss till Järbo i veckan om vädret är fint och vi kan träffas utomhus.

Igår var det ju Fars dag och alla tre barnen ringde till Berra, så vi fick prata med dom.

Idag har jag bakat bullar på morgonen, så nu blir det påfyllning i frysen. Jag bakade kubbar här om dan, så vi skulle ha nånting till fikat, innan det blev bullbak, som ju tar lite längre tid.

Eftersom jag har stekfläsk i kylen, så funderar jag på att göra raggmunk och fläsk idag. Nåt som jag gör väldigt sällan, trots att vi båda gillar det mycket.

 

Ibland blir det inte av att jag bloggar dagligen, mest för att det inte händer nåt. Vi går ju mycket i skogen nu i svamptider, ofta flera timmar varje dag.

Men i söndags var det som vanligt spårträff. Vi är inte längre så många som träffas, men nästan alltid Ylwa och Puma och jag med mina hundar. 

I söndags kom ändå en till, då Lisbeth och lilla Grynet var med.

 

Lisbet håller på att trassla ut sin spårlina och Grynet (Marikarlos Quick Qatwalk) vänar på att få sätta igång. Hon var jättesäker i spåret, som jag hade lagt nån timme tidigare.

 

För det mesta kommer vi hem med svamp på våra skogsturer, ibland inte så mycket, men alltid blir det något och just nu finns det jättefina Karl-Johan.

Vi har tydligen fått en liten husgroda.

 

Jag såg hur den satt vid tvättmaskinen i morse och jag lyckades ta kort på den.

 

 

Jag kunde t.o.m gå närmare och ta en närbild. Den är verkligen liten. Jag undrar vad den äter för att överleva.

 

Igår åkte vi till skog lite längre bort, vi tog det på förmiddagen, då det hotades om regn senare på dan.

Det kom inget regn trots kvalmigt väder och kolsvart himmel och 19 grader varmt.

 

Berra plockar fram för att vi ska fika, efter första kollen efter svamp.

 

Svamp fanns det nästan ingen, men otroligt mycket blåbär och dom var så stora och fina att jag plockade en liter för hand, hade ju bärplockaren i bilen och bara svampkorgen med upp i skogen.

 

Den höga järnhalten som finns i bergen här, gör att man ofta ser såna här röda stenar.

 

Efter gårdagens timmar i skogen, så blev det veckohandlat i Hedemora. Jag hade svamp att posta, annars hade jag nog kunnat vänta några dar till med att handla. 

På kvällen ringde vi till äldste sonen som fyllde 55 år (jösses hur är det möjligt?)

Han låg dessvärre sjuk i hög feber och värk. Hoppas att han inte fått Covid-19, men risken är nog stor att det är så, han skulle bli kollad idag.