Men inte var det roligt hurra! Men vad annat kan man vänta sig den här årstiden

Kanske måste jag ta fram snöskyffeln om det ska fortsätta så här.

Konstigt nog blommar det i amplarna än, trots att vi hade -6 grader i går kväll.

Nu döljer snön att jag inte sopat bort alla löv än från altanen.

Det lustiga är att det var precis lika för två år sedan, då skulle jag också byta till vinterdäck.

Det har jag tid för idag, men jag tror jag byter dag, för det ska ju bli både sol och varmare om några dagar, så förhoppningsvis så hinner snön försvinna.

Nu skulle man göra som hundarna, koja in sig.   

Jag såg att den obehagliga men ändå spännande serien YOU har börjat en tredje säsong på Netflix, så jag ska nog beta av ett eller ett par avsnitt idag.

Egentligen skulle jag baka, men det är en dag i morgon också.

Yngste sonen fyller ju 50 år idag. Känns lite konstigt att det inte blir nåt kalas, men vi fick ändå fira honom lite i söndags.

Berra är fortfarande helt däckad av sin förkylning.

Så har vi hafr den första nattfrosten, med -2 grader i natt.

Blommorna har vi redan börjat tömma ur krukorna. Idag tömde jag altanens krukor, alla utom två 

dahlior som stod så nära väggen att dom klarat natten.

Plötsligt såg jag att Maya hoppat upp på bordet på altanen.

Vi tog promenaden i Tjärnan, där hundarna visade på gula kantareller som var dolda under en större gren. Nu står dom på spisen i en svampsås som strax är klar att ätas. I ugnen har jag rotfrukter som rostas och i stekpannan ligger två kotletter av vildsvin.

I morse var det +0,4 grader, men solen gjorde att det i alla fall blev 7 grader fram på dan.

Vi passade på att börja höströja i trädgården. Det bjuder alltid på ett visst motstånd, det blir så definitivt att vintern nalkas. Men det är mycket att göra och kroppen klarar bara korta stunder, så det är bäst att sätta igång.

Den senblommande dahlian vid namn Cafe Au Lait klarade även den här natten.

Berra har hjälpt mig att köra ner tunga krukor, som tömts på trädgårdslandet.

Den sista potatisen plockades upp.

De dåligt gallrade morötterna får stå kvar i pallkragen ett tag till.

Hög tid att tömma växthuset som gjort sitt för i år.

På eftermiddagen åkte vi till skogen och gick med hundarna. Vi har avslutat svampplockningen för i år (tror jag).

Maya och Onyx har olika uppfattningar om vilket håll dom ska titta åt .

Men så bestämde dom sig för att titta åt samma håll.

Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska anmäla hundarna till My Dog i Göteborg i början av januari.

Gabriella vill gärna att vi åker och eftersom det är hon som kör, så kanske jag nappar ändå.

Anmäler man tidigt så är anmälningsavgiften lägre och man sparar in några hundralappar.

Igår regnade det som bara den när vi var till Hedemora och handlade på eftermiddagen.

Vi skulle ju ändå gå med hundarna, så det blev regnrock på, men som så ofta i Tjärnan så upphörde regnet lagom när vi klev ur bilen, sen började det igen när vi åkte hem en timme senare.

Hundarna har inget emot att traska i vattenpölarna som bildats efter regnet.  

Men annars var det torrt och fint att gå där och naturligtvis blev det svamp i korgarna.

Så här kan det se ut vid frukostbordet, som i morse. Maya pockar på uppmärksamhet, hon påminner starkt om en schimpans på sista bilden.

Vi fick trevligt besök till 11-kaffet. Det var Gunlög (Cissis f.d svärmor). Hon berättade bl.a om Cissis bröllop, som vi inte var med på.

Jag hade gjort en äppelkaka på morgonen och Gunlög hade med sig rulltårta, så det blev gofika.

På e.m åkte vi till vanliga svampskogen och på den timme som vi var där blev det två fulla korgar med trattisar.

Nu kommer höstens vackra färger mer och mer.

Äntligen blommar dahlian, som jag fick i våras av Helena, så jag hann få se hur den ser ut innan frosten kommer och tar den.

Dom här plockade jag in idag, för som sagt nu vet man aldrig när frostnätterna kommer.

Efter två dagars hundutställning, som tröttat ut Maya och Onyx mer än rejäla skogspromenader, så är vi tillbaka i vardagen igen.

Det blev svampplockning som vanligt. Den här gången fyllde vi tre korgar på dryga timmen. Fifty/fifty av rödgul trumpetsvamp och trattkantareller, de senare finns hur mycket som helst nu.

Det var tur att det började regna, annars kanske vi fortsatt att plocka trots att kroppen redan sagt ifrån att det var dags att lägga av.

Hundarna var nöjda med att få gå i skogen igen.

Rensningen är nu avklarad, hälften ligger på förtorkning på tidningar, medan resten ligger i ollan.

Nu är det kyliga nätter, där frosten är oroväckande nära, så det gäller att ta in blommor medan det går.

Med Lena, som nu gått i pension sen ett par veckor tillbaka, hade vi bestämt att hon skulle komma på 11-kaffe idag, men hon skickade ett meddelande i morse att hon inte skulle komma ensam.

Det blev lite gissande på vem som kunde vara med henne, men jag frågade aldrig, det fick bli en överraskning.

Överraskningen (inte så oväntad kanske) var Anders Lundin, som följde med Lena hit.

Det blev ett par riktigt trevliga timmar, där gamla och nyare minnen avhandlades.

Lena hade med sig en så fin bukett med solrosor.

Hundarna fick sin skogspromenad på eftermiddagen.

Naturligtvis blev det svamp med hem. Det är lätt att se vilken korg som är Berras och vilken som är min.

Berra har åtskilligt mer att rensa bort än vad jag har som grovrensar i skogen.

Nu är det utlovat regn hela helgen, trist men också behövligt, för nu är det torrt i markerna för svampen.

Det var inte bara p.g.a min onda höft som svampturen ställdes in idag.

Det var faktiskt för varmt för både hundarna och oss. För med +24 grader går man inte nån längre stund i skogen.

Det fick bli en kortare promenad i Tjärnan innan vi fortsatte till Hedemora för att handla lite på Lidl.

Vi har i stället börjat höströja i trädgården, Berra var igång så länge att jag fick hindra honom så han inte  höll på för länge.

Nu vet man ju aldrig hur länge värmen består, men man kan ju i alla fall hoppas att nattfrosten håller sig borta, så man kan få fortsätta njuta av dahliorna som blommar.

Idag började jag titta på filmen Vinterviken på Netflix, där min syster Anitas barnbarnsbarn Jonay Pineda Skallak spelar rollen som Sluggo. 

Jag är morgontröttare än nånsin, men annars har jag känt mig piggare sista tiden och inte så otroligt trött under dagen.

Jag började morgonen med att ta reda på den svamp som låg på torken och var torr och klar att portionera ut i 100 g/påse.

Sen dammsög jag och vattnade blommorna.

Fixade en fikakorg till skogen, men innan vi åkte ringde jag till Gotland och grattade min äldsta bloggvän Ingrid, som fyllde år idag.

I skogen blev det ett blandat resultat. På första stoppet just ingenting, trattisarna var små och torra.

Men i nästa skog fyllde jag en korg med trattkantareller, men handplockade också stora fina blåbär.

Som vanligt i konkurens av blåbärsätande hundar.

Maya, den snuskiga hunden, rullade sig i en vanvettigt rutten stor Karl-Johan, så det blev bad när vi kom hem.

Onyx hade inte rullat sig, bara gått i leriga hjulspår, så det blev bad där också.

Idag har slåttermaskinen klippt allmänningen utanför oss, för andra gången. Förra gången var runt midsommar.

Jag försökte ta en vidbild för att visa hur enormt den vita höstfloxen brett ut sig. Det doftar flox upp till altanen.

Annars börjar hösten göra sig allt mer påmind. Löven gulnar och faller på björkarna och här är det syrenhortensian som inte längre är vit och snart vissnar den helt.

Jag är glad så länge amplarna och blommorna i krukorna fortsätter att leverera.

Fryst färdigköpt pytt i panna blev den enkla middag som vi åt, den var inte ens speciellt god, eller snarare, den smakade inte mycket.

Idag kom det PM från Högbo (dvärghundsklubben) 18 sept. Det är 34 frallor anmälda, betydligt fler än i Leksand alltså.