Trots att det regnade lite (t.o.m i Tjärnan), så var det i alla fall +12 grader när vi gick med hundarna i skogen.

Jag hade missat att ta med regnrock, men det finns alltid ett paraply i bilen, så jag slapp ändå bli blöt.

     

Hundarna har inget emot lite regn, dom springer omkring som vanligt.

 

 

Här, mitt i där vi brukar lägga spår, har det markerats med snitslar. Hoppas verkligen inte att det kommer fällas träd där också.

 

Nu har björkarna musöron, lite senare än vanligt.

 

 

Allt är så sent i år, äntligen blommar gullvivorna.

 

 

Hemkomna från skogen så sover hundarna nöjda, även om Onyx kikar upp för ett ögonblick.

 

En bit ugnsbakad lax, som fanns i frysen, fick bli dagens middag, Gjorde bara en kall dillsås till.

 

Så har jag lyssnat på ytterligare en bok, nu Sömn av C.L Taylor.

Det är verkligen nåt visst med den värmande vårsolen.

Troligen årets varmaste dag med + 14 grader, men betydligt varmare i solen.

Jag gjorde ett par formar hallon/blåbärskaka på morgonen. Ska eventuellt åka och träffa Joannas valpar i morgon tillsammans med Gabbi. Men det kan tänkas att det blir inställt, eftersom Joanna är borta och assisterar en valpning.

Både Berra och jag var ute i trädgården och rensade lite.

Jag travade även upp en rasad vedtrave, sen hade min rygg fått nog.

 

Onyx får vara kopplad på lina när vi är ute i trädgården. 

 

 

Berra tar igen sig lite.

 

 

Den enda krokus jag har växer vid komposten. Jag borde väl flytta dom till en lämpligare plats.

 

Efter lite ryggvila så åkte vi till skogen och gick med hundarna.

 

 

 

Fortfarande hittar man tallar som blåst omkull.

 

 

Nu har det exploderat vitsippor i backarna, de senaste dagarna.

 

 

Det stod en torghandlare i byn idag, så jag passade på att köpa en ny svampkorg och en burk honung.

Idag åt vi spagetti och köttfärssås.

 

 

Nu får man ta till vara varje liten solig dag, för man vet aldrig när det opålitliga aprilvädret blir nåt annat.

Min rygg är fortfarande hyfsat bra. Jag klarade lite trädgårdspyssel i går och har räfsat en rabatt idag, som jag snart ska ut och rensa ogräs ur.

 

Onyx njuter av solen.

 

 

Men det går ju inte att ligga hela tiden.

 

 

Dom små bellisarna är redan flitigt förekommande i gräsmattan, som dessvärre annars mest består av mossa.

 

 

Inne lyser tulpanbuketten fortfarande upp.

 

Idag blåste det så lite att vi kunde elda vårbrasan äntligen. Det har ju blåst i flera veckor känns det som.

Dessvärre tog mitt ryggskott om i morse, så jag hade ett elände när jag åkte till Hedemora och handlade, men det var positivt att det var väldigt lite folk både på Lidl och ICA strax efter kl 9 när jag var där.

Med extra värktabletter så klarade jag sen riktigt bra att ta ris till brasan. I alla fall en stund.

 

Med lite papper och tändvätska så får Berra fyr på rishögen.

 

 

Sen var den snart utbrunnen, trots att vi matade den med mer ris hela tiden.

 

       

Lite vårglädje.

 

 

Det är ju synd att snödropparna är just som droppar, för man ser ju inte hur vackra dom är inuti.

 

 

Onyx på väg ut...   

och senare på väg in.

 

Jag hoppade över spårandet idag p.g.a ryggen. Det var viktigare att vi fick elda upp brasan.

Men nu ska jag ta bilen och åka till skogen med hundarna, så dom får sin promenad. Berra stannar hemma och kollar på travet. Han har nog kanske t.o.m gjort lite för mycket för vad han borde.

Även om det var en solig dag idag, så har den ändå varit kylig och fortsatt blåsig.

Det var - 1 grad i morse och ca + 6 grader på dan.

Mitt ryggskott har gått över, men det är tyvärr inte samma sak som att ryggen är bra, det är den aldrig. Jag får passa mig för vad jag gör.

Dessutom var det jobbigt att promenera idag, det brukar annars gå rätt bra.

   

Det var nog inte det bästa att jag tog den backigaste vägen med hundarna.

 

Det blev aldrig några våfflor när det var våffeldagen.

 

Men idag plockade jag fram våffeljärnen och gräddade från ett paket färdigt pulver.

 

 

Julkaktusen har tagit ett varv till och även blommat till påsk.

 

Idag har jag för första gången ringt ett videosamtal via mobilen till vännen Helena i USA.

Hon ligger 8 timmar efter oss, så när jag ringde på eftermiddagen satt hon och åt frukost.

Det var jättekul att pratas vid. Helena är så duktig med sina boxrar. Hon hade tävlat nosework igår och blivit en av 6 (av 38 startande) som klarade alla 5 stationerna och fick därmen en ny titel med Parker.

Jag har lagt klart ytterligere ett pussel. Nu vill jag ha värme så man kan gå ut och börja med trädgårdspyssel, i stället för att sitta inne och lägga pussel.

 

Oj, så många små figurer att hitta rätta platser för.

 

När bergen sjunger var boken som rekommenderades häromdagen på Go' kväll. Den lyssnade jag klart på idag. Handlingen utspelade sig i Vietnam under flera årtionden.

Imorse spydde Maya upp all mat (naturligtvis på en matta)

 

Hon ser ju inte heller så glad ut, dessutom hänger det vänstra örat något.

 

Jag trodde att hon kanske fått vatten i örat igår när jag badade henne, men nu funderar jag på om det är nåt annat, för hon ruskade ofta på huvudet på promenaden. Men i övrigt var hon sig lik när vi gick i skogen, som vi gjorde på vägen hem från Borlänge.

Vi hade varit hos frissan kl 11.

 

Det blev en suddig selfie på mitt nykapade hår.

Det innebar att vi blev blåsta på 11-kaffe, men ändå inte, för när vi var klippta så tog vi en fika på Almas, ett av de äldsta fiken i Borlänge (vad jag vet).

Almas Café i Borlänge öppnade redan 1893 och har sedan 1923 bedrivit verksamhet i samma lokaler. 

 

 

I den här 50-talsinteriören intog vi vårt kaffe. (bilderna lånade från nätet)  

 

 

I Säter passade vi på att tvätta bilen. Hörde samtidigt att det spyddes bak i hundburen.

 

Trodde ju att det var Maya som kräktes igen, men det visade sig att det var Onyx nu, hon fortsatte även att spy när vi kom hem.

     

Eländiga hundar.

 

 

Trevligare är att mina hibuskusskott börjat blomma.

***

En rättelse inlagd. Inte är det en hibiskus (vad fick jag det ifrån). Det är blomsterlönn, inget annat.

 

 

Det börjar vara dags att skola tomaterna.

 

För att fortsätta på den deppiga sidan, så har jag fått en sensträckning i vänster axel/skulderblad, så det smärtar som fasen att röra armen eller vrida på huvudet.

I morse, direkt efter frukost så bakade jag vaniljhorn och gjorde en stor sats råkostsallad. Snacka om nyttigt och onyttigt.

 

Men eftersom det är en 5:2 dag idag, så får vi vänta med att smaka på det till i morgon.

 

Efter förmiddagsfikat så åkte vi till soptippen i Hedemora, nu var det det sista av den gamla soffan som gick iväg.

Sen gick vi med hundarna i Tjärnan. Plötsligt under promenaden så stack Onyx som en pil. Som tur var såg jag före Maya vad det var så jag hann koppla upp henne.

 

Det var Maria som var ute med sina borzoier. Onyx vågade inte fram och kom tillbaka när jag visslade på henne. Bilden har jag snott av Maria, hon skickade den sen hon ringt i skogen när hon såg vem det var som var där samtidigt som hon.

 

 

Jag har satt några minipåskliljor på trappen. På nåt vis ska man väl se att det snart är påsk.

 

Det har varit ett år som inte liknar något annat år p.g.a coronapandemin som bröt ut under vårvintern.

Vi har suttit i frivillig "husarrest" i princip hela året. Inga resor, inga besök.

Undantaget några fikagäster under sommaren, när vi suttit ute på altanen på coronasäkert avstånd.

Inga hundutställningar, då alla officiella varit inställda. Trodde inte att jag skulle sakna dom så mycket, men det har jag gjort.

Extra tråkigt när 4 av 5 är utställningsintresserade i min sista kull, Onyx och hennes syskons ägare.

Även om det blev en inofficiell utställning i Norberg under hösten för Onyx och ett par exteriörbedömningar, som hölls några gånger i landet, innan även de blev inställda.

Hela Januari var snöfritt, så vi kunde hålla på med våra söndagsträffar och spåra med hundarna.

Peter köpte hus i Järbo efter sin skilsmässa.

Det var lika snöfritt hela februari, men än hade vi inte fått utegångsförbud, så vi kunde promenera med andra människor och deras hundar, vilket vi gjorde en dag i Norberg.

   

Snödropparna visade sig ovanligt tidigt, för att vara här.

Den första mars fick vi årets första snö, men det varade inte länge, så även denna månad var i princip snöfri.

Äntligen fick jag vävstolen varpad.

 

Berra blev hämtad med ambulans ett par gånger under månaden p.g.a bröstsmärtor. Men på grund av hans dåliga njurvärden så blev det inga kranskärlssprängningar.

 

I april började jag väva en matta av gamla jeans.

I vårsol satt hundarna gärna ute på altanen

För det mesta blev det dagliga skogspromenader med hundarna. Något som dom alltid uppskattar.

Nu har ju restriktionerna för coronaviruset börjat. Så jag handlar ensam, Berra får sitta kvar i bilen.

Människor dör i mängder i världen p.g.a viruset. 

   

Men trädgårdsarbetet kan ta sin början och fjolårets ris blir till brasa.

Många varma dagar blev det i Maj och hundarna plaskade gärna i vattnet i Vikmanshyttesjön.

Jag sålde massor av plantor av vintergrönan på Tradera, även andra växter.

Det blev ovanligt lite gjort i trädgården, men stenkanten har jag skurit.

   

En jeansmatta blev klar och jag började väva en andra. (Men den är fortfarande i december inte klar)

I Juni grävde jag upp knölklockan som invaderat rabatten vid infarten.

Planterade ettåriga blommor där som jag dragit upp från frön.

Det hände att Berra klippte gräset på framsidan, men oftast hade han för ont för att göra det.

Självklart blir det svampmackor när de första kantarellerna dyker upp.

Maya letar godis i barken

Onyx, On Gard (Falcon) och Ozo (Duchess) var till veterinären och fick OK på patella och hjärta. Det fick senare även syskonen Opal (Morris) och Onion (Gösta).

Klematisen vid garageväggen blommade med enorma blommor.

 I Juli månad på coronasäkert avstånd vågade man fortfarande träffas utomhus. 

Men konstigt kändes det när Cissi och Martin kom från Göteborg och blev bjudna på middag ute på altanen och inte fick komma in, eller bli kramade.

Potatisen hann inte bli klar till midsommar, men ett par veckor senare plockades de första upp.

 

De första blåbären plockades för hand under en hundpromenad i mitten av juli.

Det blev många hallon/blåbärskakor. 

Det hände att man fick trevligt besök.

  

Juli månad avslutades sorgligt. Triss, som fyllt 9 år den 20 juli fick sluta sina dagar den 28 juli, efter långt övervägande. På bilden är min vackra Trisslott 2 år.

Det blev ett ganska bra år med gula kantareller, trots den torra sommaren.

En natt i början av augusti hade vi en katt inne som tagit sig in genom ett fönster. Han ställde till med en del oreda när Maya och Onyx skällde som galningar på honom.

Den planterade solrosen var stor och hade en vacker färg.

Yngste sonen och Elvira kom på trevligt besök en dag i augusti.

  

På brukshundklubben gick jag och Onyx en givande kurs i nosework men just här är det Maya som får visa att hon också kan.

September är ju en riktig svampmånad och den tid vi tillbringar flest timmar i skogen med hundar och svampkorg. Men lika trist varje år av att mötes av nya kalhyggen.

 

Och var smakar kaffet bättre än i skogen.

 

Tyvärr var det ont om Karl-Johan, så det var inte många gånger det såg ut så här när man kom hem.

Sent omsider i september så blommade även astrarna.

Oktober fortsatte som hösten börjat, mycket tid i skogen med hundarna. Här flåsar Onyx efter mycket springande.

Oktober och höstens färger glöder.

 

Berra som tar som vanligt hand om den mesta svamprensningen. Massor med trattkantareller, som det oftast är varje år.

Spårträffarna har pågått varje söndag hela året, för dom som vill och kan komma. Men i år har vi saknat Kerstin och Queensi, som p.g.a ålder inte varit med en enda gång.

 

I slutet av oktober kom höstens första snö, men den blev inte långvarig.

Strax var det snöfritt igen, men björkarna var nu avlövade.

Jag och Gabriella åkte på exteriörbedömning med Onyx och Falcon. Årets enda alternativ till utställning.

 

Berra gillar att räfsa löv och sent omsider, vi är ju inne i november nu så tar han det sista på framsidan.

Ytterligare en exteriörbedömning. Det var den sista, för sen blev även dessa inställda.

Fina brorsan Falcon (Travarens On Gard)

 

Pju,Travarens Next Time födde 5 valpar hos sin ägare Cindy i Västerås, den 14 november.

 

I november var också epoken boxer helt slut för mig, då Kash Travarens Kash Pay fick somna in nästan 13 år gammal. Jag hade min sista boxerkull i februari 2008.

 

Massor av ljudböcker har jag lyssnat på detta år, då man har fått hålla sig så mycket hemma.

Till första advent hade jag fyllt mina krukor på trappen med lite material från skogen.

 

Är det december så bör man ju baka lussebullar 

och pepparkakor, men annars blev det inte bakat nånting av allt jag brukar baka till jul.

En aning snö kom det, men den smälte bort.

Det var otrolig mild november och december, även solfattig. Det var bara några enstaka timmar på mer än en månad.

   

Mest såg det ut så här.

Vi köpte ny soffa via nätet, det visade sig vara ett sorgebarn.

 

Vi lyckades inte sätta ihop den, men det får anstå till nästa år, då vi får ta hit nån kunnig person.

Julen förflöt ytterst lugnt med bara telefonsamtal till nära och kära.

Men nu ska ju vaccineringen mot Covid-19 komma igång, så man får hoppas att det ska bli radikal förbättring i smittläget. För nu är det t.o.m . värre än i våras.

Vi avslutade året med att åka och träffa  Pjus valpar som blivit 6,5 veckor gamla.

Nu önskar jag alla mina bloggläsare

Ett Gott Nytt 2021!

Det kan ju knappast bli sämre än det här året.