Igår regnade det mest hela dan.

Det regnade när vi åkte till Tjärnan och gick med hundarna, det regnade igen när vi åkte hem, men medan vi gick i skogen var det uppehåll.

Jag fattar inte hur det alltid kan vara uppehållsväder just där varje gång.

Det var väldigt grått och disigt, men regnet höll sig borta tills vi gått klart.

I natt har det snöat, så det var ett par cm på marken i morse, men med + 2 grader och lite regn i luften så slaskade det snart bort under dagen.

Idag har vi varit in till Hedemora, dels för att tanka, jag körde på reserven, men också för att åka till sopstationen och kasta ytterligare en del av gamla soffan (det tycks aldrig ta slut).

Var även som hastigast in på ICA, men köpte bara mjölk och fil. I övrigt finns allt vi behöver fram till en bit in på nästa år, redan hemma.

Så åkte vi till Tjärnan och gick med hundarna. Tidigare har vi nästan alltid varit ensamma om att gå där med våra hundar, men på senaste tiden har de i stället nästan alltid stått en bil eller två där vi parkerar bilen.

Idag kom några personer med ett helt gäng med pudlar en bit ifrån oss (inte på samma stig) just som jag släppt lös Maya och Onyx, naturligtvis rusade dom dit, men det tog inte långa stunden innan dom var tillbaka hos mig när jag ropade, väl utskällda av de andra hundarna.

Värre var det igår då vi plötsligt mötte en kille på stigen, som ledde en nordsvensk.

Onyx var helt uppslukad av hästen så hon lyssnade absolut inte på mig när jag gastade på henne. Det kändes som en evighet innan hon lämnade hästen. Tur att den var snäll, eftersom Onyx ville nosa den på benen. Den hade enkelt kunnat sparka ihjäl henne.

Onyx står och tittar efter Berra, som går borta på skoterspåret. Jag går gärna mer inne i skogen än på stigarna.

Nu är det nåt annat som fångat hennes blick.

Naturligtvis måste det vara lite "pinnkrig" också.

När jag frostade av frysen häromdagen så hittade jag kålpudding från förra året. Det fick bli dagens mat, uppvärmd i mikron med kokt potatis och lingonsylt till.

Nu ska jag lyssna klart på Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg.

Boken är lite annorlunda, berättad i jagform av en som redan är död, mördad.

En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.
Sara Stridsbergs nya roman berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Kärlekens Antarktis är ett hjärtslitande existentiellt drama som innehåller Stridsbergs karakteristiska blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svart förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.

Jag lyssnar ju på ljudböcker dagarna i ända. Det är i alla möjliga genrer (konstig stavning på det ordet). Ofta spänningsromaner, men även feelgood och annat.

Just idag lyssnade jag på Julresan. Har mest lyssnat på deckare av David Baldacci tidigare, men den här var bara en enkel historia på ett tåg.

Döm om min stora förvåning när jag satte på TVn när vi kom från skogen med hundarna och jag ser att det pågår en film i tågmiljö.

Dessutom kommer samma repliker som jag hört bara några minuter tidigare i min ljudbok.

Det visade sig att det var filmatiseringen av boken, filmen heter The Christmas train.

Jag hade 20 minuter kvar att lyssna på boken innan den var slut och filmen på TV hade 15 minuter kvar till slutet.

Undrar vad oddset är för ett sånt sammanträffande?

Många samtal har det blivit igår och idag, då jag ringt och önskat God Jul till nära och kära, eller andra har ringt hit i samma ärende.

Det går absolut ingen nöd på Berra och mig, men nog är det både tomt och även trist att inte ha några barn eller barnbarn här.

Aldrig har vi väl haft ett så påvert julbord heller. Men vi blev proppmätta andå, trots att där bara fanns sill, janssons och skinka, allt inhandlat i färdigt skick. Ris a' la Malta till kaffet, gjord på färdig gröt. Jag bara vispade i grädde. Hade dessutom drottningsylt till (den var i alla fall hemgjord).

Projektet att sätta ihop soffan får vila över jul. Den är provisioriskt hopsatt. Var och en kan se nivåskillnaderna på ryggstöden.

Igår åkte ytterligare delar av gamla soffan på tippen, men än är mycket kvar som ska dit.

Dagens goda gärning står barnbarnet Felix för. Hans fästmö arbetade hela dagen och under tiden var Felix tomte i Alingsås med omnejd hos olika familjer, allt utomhus och på säkert coronaavstånd. 

Felix la ut en blänkare på FaceBook att han kunde vara tomte hos behövande och han fick fullt schema från morgon till kväll.

Han skickade en bild där han är tomte vid ett stall.

Innan vi åt på eftermiddagen så hade vi gått en rejäl skogspromenad med hundarna. 

Solen sken faktiskt idag också, lite kyligare var det med 1 minusgrad.

Önskar alla mina bloggläsare en God fortsättning på Julen!

Det är ju ingen idé att klaga på vädret längre, det verkar ju inte bli bättre för det.

Igår kväll fick vi lite snö, men i morse var det +1 grad och snön var bara slask.

Hundpromenaderna går bara till sjön, oftast i duggregn.

Men att bada i december är väl inte att rekomendera.

"Hallå där Onyx, gå INTE ut på bryggan!"

Idag gräddade jag klart pepparkakorna, 5 plåtar, det var snart gjort, men lik förbannat fick jag ont i axeln, men den gör ju ont hela tiden nu, så det var väl inte så konstigt. Totalt blev det 10 plåtar.

Frågan är om dom räcker till jul, vi har nog redan satt i oss en halv burk. 

Spagetti och köttfärssås blev dagens mat.

Har just lyssnat klart på Kristina Ohlssons Stormvakt (länkad till Adlibris) Den var lättlyssnad och helt OK.

Nu har jag startat en ny bok Rotvälta av Tove Asterdal. Jag tror inte jag lyssnat på nån bok av henne tidigare.

Idag, när det är första advent, så är det en tydlig påminnelse om att julen är i antågande.

Jag känner mig lika ruggig som vädret utanför fönstret. Jag skulle gjort i ordning för advent utomhus i krukorna på trappen, men det blir lika ogjort, som att åka och spåra, som jag också hoppade över idag.

Det är -4 grader och som sagt väldigt grått.

Jag har tänt en brasa i kaminen, hundarna gottar sig i värmen, medan Berra ser skidåkning på TVn.

Jag lyssnar som vanligt hellre på en ljudbok.

Just nu tredje delen av serien 7 systrar 

Kanske, men bara kanske, ska jag gå och sätta en pepparkaksdeg.

Även dags att göra mat. Det får bli fläskytterfilé med svampsås och ugnsbakade rotfrukter.

Det känns som hundarna får nöja sig med en promenad till sjön idag.

Åh vad mina dagar är lika.

Går upp halv 8, oftast efter att ha sovit dåligt.

Efter frukost blir det lilla gjort, som jag tänkt göra den dan.

Idag blev det en tvättmaskin och sen hängning av den tvätten.

Tvättade två fönster i stora rummet, men bara invändigt. Vädret så milt igen, +9 grader och mulet.

Sen sitter jag vid datorn fram till 11-fika.

Hundarna håller mig sällskap vid datorn i sin nya bädd.

Spelar Wordfeud med några likasinnade. Lyssnar samtidigt på ljudbok.

Igår lyssnade jag klart på Glöm inte att låsa. Jag har råkat lyssna på många böcker om misshandlade kvinnor i nära relationer. Vet inte varför det blivit så. Men den här boken var bra.

Catherine Bailey är ung, singel och festar hårt med sina vänner på helgerna. Känner hon sig attraherad av en man tvekar hon inte att ge sig in i leken. Men när hon träffar Lee blir det snabbt allvar. Han är snygg, karismatisk och spännande - det är nästan för bra för att vara sant. Inte bara Catherine utan också alla hennes väninnor faller som käglor. Vilket kap!

Deras passion är himlastormande, Lee uppvaktar Catherine som ingen man tidigare gjort, men snart får hon uppleva hans dåliga humör och en skrämmande brutalitet. När kommer han att höra av sig härnäst? Vem är han egentligen?
Att Lee är en man med makt står klart. Deras relation blir alltmer oförutsägbar och Catherine känner sig osäker, hon har en kuslig känsla av att någon rotar bland hennes saker. Inte lämnade hon fönstret öppet? Och inte låg boken där när hon gick till jobbet i morse? Hon kontrollerar gång på gång att fönster är stängda och dörren är låst när hon går ut. Och sedan kontrollerar hon igen och sedan en gång till. Tvångstankar och ritualer tar över hennes liv, stjäl hennes tid och inre ro. Catherine känner sig hotad till livet.
Långsamt bryts hon ner. Catherine förvandlas från en festglad och självsäker ung kvinna till ett nervvrak med tvångsbeteenden utan någon som helst självkänsla. Hon försöker tala med goda vänner om det som händer men blir inte trodd - de känner Lee och dyrkar honom. Inte skulle han bete sig på det sättet? Hennes liv blir outhärdligt, hon litar inte på någon, har ingen att vända sig till.
Catherine ser till slut ingen annan utväg än att fly. Men det hon tror sig ha undkommit en gång för alla kommer att upprepa sig.

Boken jag börjat lyssna på idag är Hans Rosenfeldts Vargasommar

Ny kriminalserie av Hans Rosenfeldt - skaparen till tv-serierna Bron och Marcella.

En död varg. En blodig gänguppgörelse. En kvinnlig lönnmördare. På ett par dygn vänds tillvaron upp och ner i Haparanda och polisen Hannah Wester förstår att detta inte blir en sommar som alla andra.

En varg hittas med rester av en människa i magen. Den avlidne tycks ha överlevt en blodig massaker i Finland. Hur och varför hamnade han i skogen utanför Haparanda? Polisen måste vända på alla stenar för att ta reda på vad som hänt. Tiden är knapp, det finns andra som är minst lika intresserade. Som ryska Katja.
Plötsligt blir den lilla gränsstaden platsen för en kedja av brutala händelser som är värre än något Hannah Wester och de andra vid Haparandapolisen kunnat föreställa sig.
Vargasommar inleder en ny kriminalserie av Hans Rosenfeldt som också får stor internationell lansering.

Efter fika åker vi till skogen med hundarna, så även idag.

I skogen plockade jag en kasse med mossa och kvistar, för att pynta till advent.

Sen hjälptes vi åt, Berra och jag, att sätta upp ljusslingan vid entrén. Den fungerade även i år.

Maten, som jag bara lagar en gång per dag, oftast vid två-tiden, bestod idag av ris och resterna av kycklinggrytan som vi åt häromdagen.

Sen gör jag inte nåt mer, kollar nån serie på Play eller Netflix.

Just nu är det mest Modern och dottern på SVT Play, som verkar ha hur många avsnitt som helst.

Jag tittar inte mycket på TV, efter nyheterna och ibland nåt program som börjar kl 20, så lyssnar jag hellre på ljudböcker. Det tär inte heller på ögonen.

Den som säger att jag gör mycket kan ju se här att jag egentligen är en lat person, som bara gör det jag har lust att göra. (OK, med ett visst mått av dåligt samvete, för jag borde göra mer)

Som det har stormat igår och i natt. Men ändå var det 7 plusgrader i morse.

Grader som snabbt ändrades till 0 på bara några timmar, dessutom med ett otäckt snöblandat regn.

Det blev bara en promenad till sjön. Det blåste iskall nordanvind.

Grått och kallt vid sjön.

Onyx har ju inget emot det otrevliga vädret.

Jag lyssnar på nya böcker med en rasande fart, för mitt billiga erbjudande på Nextory går snart ut, och sen får jag hålla till godo med vad Biblioteket har att erbjuda. Om jag inte vill betala 169 kr/månad.

Just nu är det Anna Takanens bok Sörjen som blev. Bra är den och mycket vackert skriven

Gråväder, lite duggregn och 5 plusgrader.

Jag hade bestämt med Suzanne igår att hon skulle följa med på dagens promenad i Tjärnan.

Lilla Anna var lite skrajsen för den burdusa Onyx, men promenaden gick bra.

Det var trevligt att få sällskap på promenaden av Suzanne.

Som vanligt hade vi tur med vädret i Tjärnan. Det småregnade när vi åkte dit och det regnade på vägen hem, men själva promenaden gicks i uppehållsväder.

Två fönster i stora rummet blev tvättade utvändigt, det går sakta framåt.

Jag lagade till en fläskytterfilé med ugnsstekta rotsaker och sås på trattkantareller.

Nu ska jag var lat och titta på ett avsnitt till av Ratched. Ofta snöar jag in lite på dessa otrevliga och grymma serier.

Men det är nog lika med böcker, just nu lyssnar jag på Kungariket av Jo Nesbö.

Innan den så lyssnade jag på Spegelmannen, Keplers senaste. Ja, fy då vilka grymma stories.