Sen jag började sova på övre våningen, så påminns jag varje gång jag går dit om mitt dåliga samvete.

Jag passerar ju vävrummet på väg till gästrummet.

För att lätta lite på det dåliga samvetet så vävde jag en liten bit på jeansmattan.

Jag har ju fått massor av tyger att göra mattrasor av, men när jag inte ens väver längre.

Jag har ju massor, som jag klippt tidigare.

Ett annat dåligt samvete som jag passerar är kontoret uppe, med massor av saker som borde röjas och rensas.

T.o.m i rummet som jag nu sover i har jag dåligt samvete, för där inne förvarar jag torkade trattisar i en säck, som jag borde lägga ut på annons och sälja.

Tro inget annat, men här kommer ytterligare ett dåligt samvete, hundarna får nöja sig med promenad till badplatsen, trots att vi har fin skog att gå i några kilometer bort.

Men med dagens bensinpriser så drar man sig lite för att köra 1,5 mil för att hundarna ska få springa i skogen.

Jag tröstar mig med att dom i alla fall får springa lösa lite.

Om jag sen ska fortsätta med mitt dåliga samvete så är det ju trädgården. Där finns ändå viljan, men kroppen klarar det allt sämre.

Vem sjutton vill läsa om sånt här gnäll, men jag får väl göra det själv när jag kollar bloggen om ett år eller två.

Nu går jag och tröstar mig med lite 11-kaffe, jag bakade ju kakor igår.