Efter att ha haft en ganska sömnlös natt, så var det drygt att ta sig ur sängen i morse, trots att solen sken.

Maya hade varit orolig och ville ut både kl 01 och 04, men det enda hon ville var att äta gräs, så hon mådde väl lite illa.

Natten innan hade hon skällt på skatorna utanför fönstret, så till den milda grad att jag fick gå upp och stänga dörren så hon inte kunde se dom längre. Hon hatar verkligen skator av nån anledning.

Och vi har gott om dom, nu hoppar det dessutom omkring nyfikna skatungar på tomten. En brukar sitta på  fågelholken på väggen och verkar väldigt intresserad av vad som finns i holken.

Det är en enorm grönska i år, jag vet aldrig att allting i trädgården grönskat så.

Bellisen har totalt svämmat över i gräsmattan.

Jag klippte gräset på e.m D.v.s jag började att klippa, men inte klart. Här är baksidan av hallonhäcken, där allmänningens gräs är meterhögt.

Potatisen ser lovande ut...

det gör även tomaterna, som börjat blomma nu.

Jag planterade klart de sista astrarna, men här dröjer det innan resultaten syns i form av några blommor.

Tur att man har några amplar som lyser upp under väntetiden.

Jag har köpt en lilja, som jag funderar på var jag ska plantera nånstans. Jag har haft såna här liljor tidigare, men det vete sjutton var dom tagit vägen.

Onyx, lilla snuttan, sitter visst och funderar på varför jag bara sitter vid datorn.

Nu till dagens bloggrubrik.

Det knackade plötsligt på dörren när vi just ätit middag och där stod Birgitta från Arkhyttan.

Jag tror inte vi träffats sen vi flyttade hit för snart 13 år sen.

Vi bodde nästan grannar, då vi bodde på samma väg i Arkhyttan. Hon arbetade åt Berra i stallet på banan för många år sedan och hjälpte även till med våra hästar hemma på gården.

Det blev fika på altanen och många minnen. Det är 40 år sen hon började arbeta i stallet på Romme.

Sen cruisade dom vidare i sin flotta cab.