När man håller sig isolerad som vi i dessa corontider, så är det inte stup i kvarten precis som man åker och handlar.
Berra har fortfarande inte varit inne i en affär sen mars månad, och jag ser till att handla så sällan som möjligt.
Men idag blev det fler än en affär som jag var tvungen att gå in i. Granngården för hundmat (Onyx äter dåligt igen, så jag köpte en sort som jag vet hon gillar lite bättre), Dollarstore för lite hygienartiklar, Lidl för att dom är billigast på vissa varor, idag t.ex bananer för 12 kr/kg, Hemköp för att dom hade extrapris på en del varor som jag ändå skulle ha och sen ICA för resterande varor, t.ex mejeriprodukter, som jag alltid köper där, eftersom jag slipper Arla, och kan köpa mjölk, bollnäsfil och grädde som kommer från Grådö mejeri.
Det blev sent f.m.-fika, klockan hade passerat 12 när vi kom hem från köprundan.
Åkte till skogen med hundarna.
Hösten är så vacker med sina färger.
Regnet hängde i luften, några skurar kom det också, men vi fick bara några stänk på oss när vi var i skogen och det var när vi just skulle åka hem.
Onyx fortsätter att vara uppkäftig mot Maya, ibland hettar det till ordentligt.
Trots att vi plockar i samma skog flera gånger i veckan, så hittar vi trattisar varje dag.
Igår 10 liter och idag lika mycket.
Alltid finns det några fläckar som man missat trots att man tycker att skogen är "dammsugen" på svamp.
Fortfarande ser man ganska ofta omkullblåsta stora trän.
Här har inte träden blåst omkull, nej här har maskiner farit fram och kalhuggit ända fram till stenkrossen.
Idag gjorde jag en kantarellpaj igen, enligt Ernsts recept, idag hade jag de rätta ingredienserna, för jag köpte purjolök som skulle ingå. Jag hade knappt 2 liter gula kantareller i kylskåpet som kom till pass.
paula
8 oktober 2020 21:59
Jag handlar enkom här i byn sedan coronan startade. Vill inte åka bussen till stan, dessutom går den inte vägen förbi stora Coop utan andra vägen till centrum där jag visserligen har Lidl men inte mycket mer. Och utan bil ränner man inte runt, har man fyllt sin vagn så har man. Ändå trots att priserna är skyhöga här hemma, så har jag minskat mina matkostnader under de här månaderna. Dels för att jag handlar bara en gång i veckan, dels för att jag skriver noggranna listor och spontanshoppar just ingenting. Det är rätt skönt att slippa läsa reklambladen till alla olika affärer. Det enda jag inte "unnar" mig är vissa grönsaker och frukter som verkligen inte är värda priset, då tar jag hellre frysta grönsaker...
Inga trattisskogar kommer jag till, men ärligt så är jag ganska mätt på svamp. Har plockat mycket KarlJohan, kanske inga mängder men under flera veckor varje dag.
Det är tråkigt när familjen är utspridd, men så är det nog för de flesta. Visserligen finns det många familjer här i Fberg som alltid levt här och har barn och barnbarn o fan o hans moster i byn, men sånt tycker inte jag är nödvändigt heller. Vet inte om jag skulle vilja stöta på familjemedlemmar varje gång jag går utanför dörren. få se hur länge det dröjer innan jag får möjlighet att träffa nytillskotten. Visst längtar jag, men så länge de håller kontakt med mig, delar foton och filmer varenda dag så är jag rätt nöjd. Någon bebismänniska har jag ju aldrig varit....
Hälsa Berra, kram
http://paulaz.se
Kicki Fredlund
9 oktober 2020 10:53
Vi har också minskat vårt hushållskonto. Jag har visserligen alltid varit prismedveten, ett nödvändigt ont när man lever på små marginaler.
Men nu planerar jag mina inköp och har jag missat nåt så får det vänta till nästa gång jag gör veckoinköpen, åker inte till affären för nåt enstaka.
Jag är egentligen inte heller nån bebismänniska, till skillnad mot min syster Anita och min dotter, dom verkligen älskar alla små. Men visst sjutton saknar jag dom alla och värre blir det när julen nalkas och vi inte kommer att få träffas alls.
På sommaren kunde vi ändå sitta ute och hålla avstånd, men det går ju inte när kylan kommit.
Ja, ett jäkla skit är det där coronairuset.
Otroligt att den nyblivna mamman var ute och promenerade med vagnen redan dan efter förlossningen.
Annat var det på vår tid, då låg man på BB i en vecka och var ändå dödstrött när man kom hem.
Berra hälsar åter!
Kram
Ingrid
8 oktober 2020 23:29
Man börjar verkligen bli trött på det här karantänlivet. Jag har börjat handla själv och försöker göra det när det inte är så mycket kunder i affären. Det är ganska enkelt att se om det är många bilar på parkeringen eller inte.
I Visby har jag inte varit inne i någon affär annat än när jag var och handlade present till Gaetano, men jag behöver snart göra ett besök. Jag behöver köpa nya jeans och ett par snygga svarta byxor också nu till hösten/vintern. Vi får väl se om jag vågar mig iväg någon dag.
Kram, Ingrid
http://https://ingrids.home.blog
Kicki Fredlund
9 oktober 2020 10:42
Vintern och julen närmar sig, det känns tufft att inte kunna träffa barn och barnbarn, för faran är ju inte på något vis över än, snarare tvärt om att det fortsätter oförminskat med smittan.
Jag tycker att det är lite bättre nu i affärerna här hos oss, att folk håller avstånd till varandra. I början var det sämre, för det hände flera gånger att jag sa till om nån ställde sig för nära.
Hoppas du kan köpa dina byxor. Kanske Eva kan få köpa på öppet köp åt dig, så du kan prova hemma.
Kram