När jag nu ska skriva om ytterligare en älskad hund som inte längre finns kvar, så ska jag börja redan innan Triss föddes.

Jag var helt ny på rasen, när jag köpte Triss mamma Skorpan, Qrissy's Rhea, 2008. Jag hade ju haft boxer sen 1963 och trodde väl aldrig att jag skulle "svika" den rasen.

Det visade sig att Skorpan var nåt utöver det vanliga. Vacker, rastypisk och mentalt otroligt bra.

Så när hon hade åldern inne började jag se mig om efter en fin hane att para henne med. 

Jag blev väldigt tacksam när fick klartecken från Ekhaga kennel att få använda Ekhaga Caesar.

Resultatet blev att jag sparade tikvalpen Travarens Lady Zoot, som skulle kallas för Zoot, vilket hon också gjorde till en början.

Men så kom jag på mig själv att jag började kallad henne för Triss. Jag har ingen aning om varför, vi hade en gång en katt som hette Triss, men dom hade ju inget mer än namnet gemensamt.

Men det skulle visa sig att hon var en riktig Triss-vinst. Enligt reklamen "Plötsligt händer det".

Jag hade ju fött upp boxer i många år, men inte varit speciellt intresserad av utställningar, men när det kom frallor in i huset blev jag plötsligt väldigt intresserad av den biten.

Naturligtvis berodde det på att jag fick framgångar i ringen med Skorpan och än mer med Triss.

Triss 4 månader.

Triss hade hunnit med några valputställningar med framgång, när hon 9 månader gammal ställdes på sin första officiella utställning.

Det var i Västerås 26 april 2012 för domare Hans Almgren

Mer förvånad har jag nog aldrig blivit, än när hon vann över alla. Det var 70 frallor!

Jag hade ju anat att hon såg bra ut men inte att hon var såå fin.

Kritikens sista mening visade sig stämma väldigt bra, för efter den debuten så har hon vunnit massor av BIR och BIM.

Mkt vacker. Kvadratiskt huvud som är torrt, stora fladdermusöron. Vackra mörkbruna ögon. Passande benstomme. Fin välvning i nacke, utm. bakställ låga haser, utm. päls hård och tät.Sunda spänstiga rörelser. Tik för nu och framtid.

BIM på den utställningen blev Gatsby's Harrycots Verts "Harry", som jag redan då bokade in som första avelsparner till Triss. 

Här är hon två år

Vid nyss fyllda två år fick hon sitt championat, efter att ha tagit 9 cert innan.

Den veckan ställes hon ut tre ggr på 8 dagar för tre olika domare från tre olika läder och blev Bäst I Rasen av alla tre!

Moa Persson har sagt till flera att Triss är en av Sveriges finaste franska bulldoggstikar.

Triss hann med några utställningar som veteran förra året, fortfarande still going strong, med placeringar i bästa tikklass.

Så utställning har varit hennes "grej", trots att hon knappast uppfört sig väl utanför ringen, surtant , för att inte säga fly förbannad på alla hundar som kom nära hennes bur.

Men i ringen gjorde hon aldrig nånsin utfall mot någon annan hund.

Två kullar har hon fått och har lämnat framgångsrika Champions, Travarens My Own Pride "Maya" i den första kullen och Travarens Nahar "Nalle" i den andra, e. Neverfading's Do You Do Voodoo. Nalle även vinnare av Frallaspecialen med drygt (100 anmälda frallor) och Svensk vinnare-2018.

Men samarbete och lydnasträning har inte varit hennes "likör", inte hellar att spåra, som alla mina andra hundar gillat, även lilla barnbarnet Onyx. Spårbiten gav jag upp för Triss del efter ett par års försök till att få henne intresserad.

Nej hon gillade mest att bara få vara med, hemma eller i skog och mark eller ligga i husses knä.

Även om minen syns sur, så var det här en favoritplats.

Hon älskade valpar och små barn, vilket våra barnbarn och barnbarnsbarn fått erfara.

Ömsesidigt mys.

Jag önskar så att Triss hade kunnat få vara med några år till. Men jag har ju ett längre tag sett att det gått utför med henne. Att få avsluta medan hennes liv ännu var värdigt var viktigare än min sorg och mina tårar.