Jag åkte med hundarna till en plats som jag inte brukar gå till.

Berra mådde inte bra idag, jag vet inte om han åkt på en förkylning. Han har ont i halsen bl.a

När han inte är med på promenaden så brukar jag ta vägar som inte är så passande för honom.

Idag blev det till gamla Karttjärnsbacken.

Hundarna hittade så klart prylar att roa sig med, för som vanligt så kastar folk saker omkring sig i naturen.

Inte bara smått heller, här har nån gjort slut på en husvagn vad det verkar som.

Onyx bryr sig inte mycket om var hon tar sig fram.

Delar av den gamla skidliften finns kvar i backen.

Den lilla sjön Karttjärnen ligger helt nära.

Här kommer anledningen till min rubrik. Det vattenfyllda diket är helt brunt av rost, det är ju gott om järnmalm i dessa trakter.

Skitigare hundar har jag nog aldrig haft med mig hem i bilen.

Jag fick lämna kvar dom ute på bron, sen ta in dom för bad en och en.

Först Onyx, som inte gillar att bada så värst, men hon har ju bara gjort det ett par tre gånger i sitt liv.

Sen var det dags för Maya...

Och till sist, den skitigaste av dom alla tre, Triss.

Om jag hade ont i ryggen i morse efter gårdagens gräsklippning, så var det ingenting mot hur min rygg mådde efter tre badade hundar.

Det blev inget mer gjort för mig kan jag lugnt säga.