Det är konstigt, men trots att vi bott i Vikmanshyttan sen 2008 så har vi aldrig varit i den mer bebyggda delen av byn. Där de flesta villorna finns. Men kanske är det just därför.

Men det visade sig igår när vi åkte åt det hållet för att gå med hundarna att det fanns skog med massor av stigar där också.

Lite mer backigt och inte så lätta stigar för Berra att gå på, men ändå. Det är ju bara en km hemifrån.

Alltid trevligt att hitta nåt nytt ställe att gå på, men jag misstänker att en stor del av byns hundägare går just här.

Men det är ju enskildheten som jag vill åt, har ingen längtat att möta nån annan hund på våra promenader.

Det var nog mer lerigt och blött än normalt här, eftersom det snöat och regnat på sistone, men det var ju inget som bekymrade våra skitgrisar.

Idag återgick vi till våra vanliga promenadvägar i Tjärnan.

Sen jag rensat ogräs på f.m tills kroppen var nöjd och Berra rensat på sitt håll, så åkte vi iväg till skogen med hundarna.

Pinnar så klart

Men även klättra på en hög sten där matte gömt godis.

Jag är ganska fantasilös när det gäller mat, bra då när man kan äta samma mat i flera dagar. Kalla skivor fläskytterfilé med sås som fått smak av smulade torkade trattkantareller. 

Vävningen av jeansmattan går sakta framåt. Det har blivit nåt fel med varpen, troligen är trådarna ojämnt spända, så ibland måste jag pillra dit mattrasan tråd för tråd med fingrarna. För skälet öppnar sig inte som det ska.

Mattan blir ljusare än vad jag tänkt mig 

Men ändå ganska melerad.