Igår kom de orangea kuverten. Ganska spännande, då vi åter blivit lovade en skaplig höjning.

Pensionen i sig var det ingen märkvärdig höjning på, jag tror t.o.m att Berra fick sänkt, men bostadstillägget, som vi sökte för första gången förra året, det hade gått upp med nästan 500 kr för oss var. 

Så totalt har vi ca 1.000 kr mer i månaden att leva för i år. En får tacka!

Nu känns det ju nästan som om man kommit på kvist efter allt snålande och sparande för att få pengarna att räcka hela månaden ut.

Solen lyser idag och det är ju trevligt i sig, men fy så avslöjande för mina skitiga fönster och hundhåriga golv.

Bara ca 0 grader, men det blåste ganska friskt fortfarande, så mina ögon tåras i floder när jag är ute.

Hundarna fick nöja sig med en promenad till badplatsen idag. Dom blir ganska nöjda ändå, för dom springer som tokar och jagar varandra.

Men innan dom fått upp farten, så ska det nosas av.

NEJ!! Gå inte ner till isen! Det gjorde dom inte heller som tur var.

Jag har haft några lata dagar och jag tror jag fortsätter ett tag till i samma anda.

Berra körde själv till VC före 8 i morse, han skulle vara fastande vid provtagningen. Prover var beställda från flera håll, så han fick lämna hela 11 rör med blod.

Nu ska jag gå och koka en grönsakssoppa, utifrån "man tager vad man haver".

Eftersom det är snöfritt i skogen och dessutom var 5 grader varmt i morse, så åkte vi till Tjärnan för att spåra med hundarna.

Trots att inget var bestämt om något spårande, så var vi 5 stycken som var där, plus Berra, som promenerar sin runda med Triss.

Det blåste kraftigt, men tack vare det fuktiga och fina underlaget i skogen så var det ingen hund som hade problem med spåren.

Angelika la spår till både  Onyx och Maya och jag la ett till hennes Selma.

Trots att det var ett par månader sen vi spårade senast så hade inte Onyx några problem med att komma på vad det handlar om.

När man hittat till slutet så blir det belöning både av matte och spårläggaren Angelika.

Mayas styrka i spåret är att hon inte ger sig om hon kommer fel, hon jobbar på tills hon hittar spåret igen. Lika om hon passerar en apport, ofta nedgrävd under mossan, så vänder hon om och letar tills hon hittar den.

Hon vet inte hur snabbt hon ska få sin belöning med mjukost på tub efter en funnen apport.

Selma är väldigt säker i spåret, lugn och metodisk, hon påminner mycket om Jolly.

Nu blir det en lat eftermiddag. Berra tittar på trav och jag ska fortsätta att se den serie på Netflix som jag kollar just nu YOU. Otrevlig så det förslår.

Igår var det lite kyligare med -7 grader, men i gengälld hade vi sol i flera timmar.

Isen har lagt sig igen, men än är den inget att gå på.

Hundarna kollar noga av vem som gått här tidigare

På håll trodde jag att det var fåglar på sjön, men det visade sig vara frusna isbitar. Har aldrig sett sånt förut, kan det bero på den kraftiga blåsten vi haft.

Inatt invigdes den nya sängen. Nog var den skön att ligga i, men jag har sovit uselt, troligen p.g.a fullmånen. Nu har det hänt så många gånger att jag ligger vaken när det är fullmåne, så jag tvivlar inte längre på att det har inverkan.

Vaknade alltså lika giktbruten som vanligt. Men efter några värktabletter så var jag igång med den bakvända julstädningen, alltså undan med allt. Granen stod först på tur.

Ringde så till dotter Cissi och grattade på födelsedagen. Hon hade bjudit in sina barn till brunch kl 11 i stället för födelsedagsfika.

Idag är det nollgradigt igen och nån sol tror jag inte att vi kommer få se.

Det börjar bli dags att städa bort julen. Jag brukar inte göra det förrän tidigast tjugondagknut, men eftersom det är grönt ute och all form av snö saknas, så försvann också julkänslan ganska snart.

Visserligen är det - 6 grader idag, så där kan man kan få en aning om att det ändå är vinter.

  
Men ljusstakarna behåller jag lite till, dom lyser upp lite i mörkret.

I morse kånkade vi ut våra sängar och ställde dom i biblioteket så länge. Peter får hämta dom sen.

Halv 10 kom två killar från möbelaffären och bar in vår nya säng till sovrummet.

Tyvärr fungerade det inte bra med sänggaveln, den passade inte till övriga sängmöbeln, när jag tagit bort hyllan med sänglampor.

Så vi tog bort gaveln, satte tillbaka hyllan med lamporna. Jag la även dit våra bäddmadrasser

Jag vill inte ha en dubbelmadrass, köpte visserligen ett lakan till den, men testar först med två madrasser, så får jag se vad som händer sen. 

Tyvärr är gaveln både tung och otymplig, så jag vet inte var vi ska göra av den. Kanske ställa tillbaka den och i stället köpa nya hyllor till sidorna och då även nya sänglampor.

Utan mjölk kan man ju inte vara, eftersom jag behöver det i kaffet. Skvätten som fanns kvar räckte precis till 11-kaffet, men sen blev vi tvugna att åka tillHedemora och handla, trots att jag inte behövde ha hem nåt annat så det blev dyr mjölk, att åka 2 mil för att få hem den.

På vägen dit tog vi skogspromenaden med hundarna. Och på hemvägen tittade vi in till Pia.

Vem kan ha gått här innan och pinkat på trädstammen?

Solen sken faktiskt ett tag, undrar om även Triss tycker att  det är konstigt med +8 i januari.

Hos Pia tog jag kort på Triss' moster Olga, som blivit 10 år, här i husse Nisses knä.

Hemkomna igen gjorde jag taccospaj/biff.

Onyx på väg till hundbädden, där Maya redan ligger och sover.

  Tänker hon sitta och sova?

Nä, jag tänkte väl det. Skönt att krypa nära.

Igår fick jag några bilder på Onyx' s syster Ozo, "Duchess", dom ser fortfarande ut att vara lika.

Gabriella och jag har börjat planera årets utställningar. Det ser ut som det blir som det brukar vara, att Västerås i april blir den första. Roligt är att även Marie som har Ozo vill ställa ut där.

Om man nu kan kalla en bok som man lyssnar på för bladvändare.

Men den här var så spännande och otäck att jag i princip har nonstop-lyssnat. Tyvärr hittar jag ingen fler av samma författare, även om jag vet att hon gett ut en bok innan den här. Olyckan, men den hittar jag inte som ljudbok.

Ibland vägrar ens första kärlek att släppa taget ...

När Lou Wandsworth rymde till Frankrike tillsammans med sin lärare Mike Hughes trodde hon att han var hennes livs kärlek.

Men Mike var inte den han verkade vara och han ödelade hennes liv.

Nu är Lou 32 och upptäcker att han har en relation med tonåringen Chloe Meadows. Fast besluten att se till att historien inte upprepar sig, återvänder hon hem för att konfrontera honom med den skada han har orsakat.

Men Mike är den värsta sortens rovdjur, och medan Lou försöker dra honom inför rätta är det tydligt att hon än en gång kan bli hans byte …

Idag blev det bara promenad i byn med hundarna. Jag gick bl.a, till vår tidigare kvartersbutik, för jag var utan mjölk, bara för att konstatera att den också var nedlagd.

+5 grader har det varit hela dan, men grått och blåsigt. En väldigt underlig vinter.

Peter åkte i morse, han hade en tidig tid på sjukhuset i Sandviken. Sen har han nytt boende fram tills han flytar in i sitt nya hus. Än är det en väntan på tre veckor.

Det ska bli så spännande att få se hans hus på riktigt och inte bara på bilder.

Det känns som all ålder är relativ, för inte vet jag hur det ska kännas att fylla 76, jag tycker nog mest att det är en siffra.

Jag hade räknat med en helt vanlig dag, på ett sätt blev det det också, men jag har blivit grattad per telefon hela dan och ännu fler har uppmärksammat mig på face book.

Lagom till f.m-kaffet kom Anders och Kerstin med en blomma

Marianne ringde först och kollade om vi var hemma, hon tänkte i så fall åka till Elsa Anderssons konditori i Norberg och inhandla en tårta.

Jag bjöd på kycklinggryta. Efter den blev det intressanta samtal i flera timmar.

Tårtan till kaffet efter maten var jättegod.

Nu håller Peter på att packa ihop, för i morgon bitti åker han igen. Har då ett annat boende fram till han får tillgång till sitt hus.