När man är på G för att para så får man inte vara så rädd för att åka en bit.

Igår kväll åkte vi ca 8 mil t.o.r för att para Pju, och det var ju faktiskt ganska nära.

Nu gick inte det jättebra, för Pju hade en förtjockad slidvägg, så hanen kunde inte komma in i henne.

Vad göra, jo ringa till specialisten Catharina Linde Forsberg. Fick tid i Uppsala kl 11 idag för att undersöka Pju.

Hanen fick följa med hit hem. Så inatt har jag för första gången haft en hund i sängen.

Det gick hur bra som helst att släppa ihop Lucky med flocken. Triss blev som en unghund och älskade att busa med honom. Den hunden slutar aldrig att förvåna.   

Här blev det minnen. Jag kom nämligen upp i ryggen på den bussen som jag åkte med dagligen i 5 veckor till Uppsala för tre år sen när jag åkte på strålning. Hade sällskp med den ända till Uppala i 10 mil.

Att bilden är dålig får man ta, Berra fotade med mobilen genom rutan.

Hos veterinären i Uppsala fick jag veta att det inte var alldeles ovanligt att tikar kan få en sån förtjockad slidvägg under löpet, men det gör parningen svår.

Pju kollades med utstryk och det visade sig att hon var perfekt inne i höglöpet. Luckys spermier kollades också och dom var av finfin kvalité.

Så den här gången blev det seminering. Nu är det bara att hoppas på en dräktighet med åtföljande friska valpar.

Det blev en omväg till Skinnskatteberg hem, så vi kunde lämna tillbaka Lucky. En alldeles otroligt trevlig hane dessutom, som Berra blev helförtjust i, även om nattsömnen blev störd av att ha en honom i sängen.

Jag har börjat promenera med Maya igen, nu var det länge sen hon visade nån form av smärta, trots att hon även busar och leker med Pju.

Nu smälter snön undan i en väldig fart, en stor del av isen har försvunit på dammen.

Vädret är ju fortsatt milt, ca +3 grader idag. I Uppsalatrakten var alla fält gröna, där fanns ingen snö alls kvar.