Snart är det här året också slut. Fort som fanken har det gått, liksom de flesta åren när man är gammal.

Man tycker ju att pensionärslivet skulle göra att dagarna blir långa, men i stället går det så fort och det trots att man dessutom inte alls gör så mycket som man hann med när man var yngre.

Jag har ju alltid levt ett ganska aktivt liv tidigare med hästar och hundar, men nu känns jag mest som en soffpotatis.

Definitivt just nu när jag inte gör nånting, sitter mest vid datorn, lyssnar på nån bok eller spelar med några WF-vänner.

Är dessutom där Maya är, för hon vill vara där jag är, men jag vill att hon ska vara så stilla som möjligt.

I morse hade Maya helt uppenbart ont, hon pep när hon skulle resa sig för att gå ut, hon sträckte inte på sig, vilket hon alltid gör annars flera gånger på morgonen.

Men ett par timmar efter en rimadyltablett så har hon sträckt ut sig och knaprar på ett tuggben.