Vi åkte till Järbo på förmiddagen och försenatgrattade.

Kerstin fyllde 50 år den 6:e november och Peter 47 år i fredags.

Födelsedagen, för Kerstins del, firades i London tillsammans med Elvira och Ville.

Peter, som är sjukskriven, stannade hemma.

Jag hade beställt en Schwartzwaldtårta igår, som vi hämtade på vägen. Jag hade också bakat kubbar på morgonen att ta med.

Schwartzwaldtårta är favorit hos både Peter och mig, men här blev jag grymt besviken.

Det ska ju vara nötmarängbotten, det sa dom även på konditoriet att det var. Men dom nötterna hade dom tydligen glömt, för det var bara maräng och grädde i den här tårtan.

Den var också otroligt sötsliskig. Bottnarna ska ju vara lite sega att skära i, men den har gick knappt att skära alls, då marängen bara smulade.

Elvira hade nattkompisen Alice kvar hos sig.

Kors i taket! Ville har blivit klippt! För första gången i sitt 9-åriga liv. Det skedde i London.

Far och son visar upp sina avklippta "hästsvansar".

Annars var det som vanligt. TV-spelen var intressantare än att titta till på farmor, som ville ta kort.

Det var ju genomgrått väder och mer eller mindre regnande, fortfarande milt med 7 grader. Vi stannade  till på skogen på hemvägen så hundarna fick springa av sig en stund. Dvs Berra satt kvar i bilen, så det var bara jag och hundarna som gick.

Några trattkantareller hittade dom båda två att knapra i sig. För vår det är det färdigplockat för i år, även om man faktiskt kan plocka dom än.

Nu är det bara att acceptera att vintern är här, även om vi inte har nån snö så är det ändå kallt om nosen med -8 grader. Varför bli förvånad, det är ju lika år för år, men ändå har jag svårt att fatta att det  hoppar så fort mellan årstiderna.

Idag fyller ett av våra 9 barnbarn år, det är Ludwig som blir 19! Får gratta honom lite senare då hela göteborgsfamiljen kommer hit 7 december, för minsta barnbarnsbarnet Tuva ska döpas den 8:e i Gustafs.

Igår var vi till Hedemora, jag hämtade ut nästa dos av Cytopoint för att spruta Maya. 

Hon håller sig för det mesta fortfarande borta från att slicka på tassarna, men när hon nån gång får ett "återfall", det har ju ändå blivit ett invant beteende under flera år, så behöver jag bara säga åt henne att sluta så gör hon det.

Kerstins Queensi fyllde 5 år igår, vi var in dit på fika, men Queensi stackarn hon fick bara en liten hundgodisbit av mig.

Men hon höll oss, som vanligt, sällskap vid fikabordet.

Jag var också in till veterinären, jag tänkte att jag själv skulle ge Maya sprutan där och finnas på plats om hon skulle få nån reaktion.

Men vetten var upptagen med operation, så jag skulle inte kunna inte få nån hjälp (om det nu hade behövts). Maya reagerade ju inte förra gången, men jag har blivit rådd att sprutan ske ges hos veterinär de två första gångerna.

Som vanligt blev det en vända till skogen och som vanligt hittade Triss och Maya en pinne att dragkampa om.

På eftermiddagen igår gjorde jag kroppkakor på 2 kg potatis. Jag gjorde extra många, för Regina kommer hit på torsdag och hon har beställt just kroppkakor.

Men vi åt några till mat, Berra får jag stoppa vid 7 eller 8 st, jag tror han kan äta hur många som helst.

Idag har jag paketerat Jollys Back on track vintertäcke, som jag sålt på Tradera. Det är så mycket som minner om den kära hunden, inte minst på facebook där minnen poppar upp stup i kvarten och Jolly finns med på många av dom.

Nu är det hög tid för 11-kaffet. Jag var lite inne på att baka lussekatter, köpte saffran igår, men det får nog anstå ett tag. Jag måste fortsätta min köksstädning först.

Men ljusslingan ute ska vi nog försöka få upp idag, om det inte är för kallt.

Jag sov uselt i natt, tankarna for hit och dit som de oftast gör när man intekan sova.

Bl.a tänkte jag på vissa av mina klasskamrater och kamrater från min skoltid.

Speciellt tänkte jag på en tjej med ett ovanligt namn och med ovanligt många syskon (dom var 8 st).

Jag googlade på henne och det visade sig att hon fyllde 76 år precis idag.

Det måste vara ett omen tänkte jag och tog reda på hennes telefonnummer. Och varför inte, jag ringde och grattade henne på f.m Det måste varit den mest oväntade födelsedagsgratulationen för henne.

Vi pratade länge, gick igenom våra liv vad som hänt sen vi setts senast för 60 år sedan. Hon har, precis som jag varit gift med samma man i mer än 50 år.

Tyvärr hittar jag inte något skolkort och jag minns knappt hur hon såg ut. Men vad jag minns var hennes mammas gästfrihet, för om jag följde med dit efter skolan, så blev man bjuden på choklad och limpmackor bland alla syskonen vid ett trångt köksbord.

På e.m. ringde Emelie, det var länge sen vi pratats vid. Hon och Henrik har hunnit med en resa till New York för inte så länge sen.

Det sällsynt gråa vädret fortsätter. Men inget regn idag. Fortsatt också med mildväder, +6 grader redan på morgonen.

På f.m ringde vi till ynste sonen, som fyllde år idag. Vi åker till Järbo på söndag och grattar.

Ingen vits att göra det innan, då Kerstin och barnen är i London och kommer hem på lördag. Kerstin fyllde 50 år den 6 november, men det har varit väldigt tyst om det.

Det var länge sen vi gick med hundarna i Tjärnan.

Men idag åkte vi dit.

Som vanligt har trädstammarna otroligt spännande dofter. Triss blev kvar en lång stund, kanske funderar hon på vem som varit där och markerat.

Orsaken till den skogen var att jag skulle plocka lite material till adventsstakar och annat. Det kom faktiskt med några gula kantareller i kassen också, t.o.m ytterligare några fler än de som syns här.

Hemkomna så skalade jag rotfrukter och förberedde baconlindad grillkorv som också skulle hamna i ugnen.

Resultatet blev gott, med en kall sås på yogurt, dijonsenap och finhackad rödlök till.

Jag har satt fönstertvättsmaskinen på uppladdning. Det ska bli intressant att se om jag äntligen kommer till skott med dom skitiga fönsterna i morgon.

Igår var vi och handlade som vanligt på onsdagar. Vi fick göra det lite tidigare än vanligt för vår hundträningsgrupp har tidigarelagts med en timme till kl 13.

Det duggregnade mer eller mindre mest hela dan, men det var uppehåll hela tiden som vi tränade hundarna i parken. Maya var med på noterna i början, men talar tydligt om när hon inte tycker att det är nån mening med att jobba längre. Vi tragglar lite med apportering

När jag satt vid datorn senare på e.m så kom Triss farande och hässjade som bara den, men eftersom hundarna nyss kört ett race genom rummen efter nån misstänkt mus under golvet så reagerade jag inte så mycket.

Men när jag ytterligare senare började frysa och det drog kallt så gick jag för att sätta på mig en kofta.

Då fick jag se att ytterdörren stod på vid gavel och Triss var inte inne, konstigt nog var Maya det.

Jag hade alltså missat att stänga dörren ordentligt när jag kom från parken, så Triss hade redan varit borta en vända och kommit hem, så det var därför hon hässjat tidigare, men nu hade hon stuckit igen.

Jag ropade och visslade på henne och hon kom farande ganska omgående. Men som hon såg ut!!

Hon var helt slut, hade troligen jagat byns katter. Men vad värre var, hon var kraftigt halt.

Fan! Det far mycket genom huvudet, diskbråck, patella, höften ur led. Eller bara en sträckning?

Hon hade uppenbarligen väldigt ont, gick bredbent, blockhalt på höger bak och krum i ryggen.

Jag var beredd att ringa veterinär nu på morgonen, men tack o lov är hon mycket bättre idag. Hon är ohalt, om än lite stel. Hon är jättetrött, jag fick väcka henne i morse kl 8 för att kolla om jag skulle ringa veterinären.

Förhoppningsvis handlar det om en sträckning.

Hon sover igen, sen hon ätit.

Hon kräktes förresten våldsamt två gigantiska högar i går kväll, naturligtvis på en långhårig matta, så nåt jäkelskap hade hon nog satt i sig på sin utflykt.

Vad nöjd jag är med att hundarna väljer sina rådjurshorn istället för tassarna.

Jag hade läkartid på fm. 

Sen blodprov inför sista zometadroppet nästa vecka, samtidigt blev vi vaccenerade båe Berra och jag.

Så där fixade vi tre flugor i en smäll.

Berra skulle också till lab för blodprovstagning, honom tömde de på 11 rör! Det var både blodmottagningen i Falun och medicin i Avesta som begärt proverna.

Läkaren som jag fick träffa kom från Syrien, han var egentligen ortopedkirurg, vilket öde att istället hamna på en liten vårdcentral i Hedemora.

Han visade mina röntgenbilder både på höfterna och knät. Båda höfterna hade rejäl artros, men det var ingen större fara med knät.

Nu är jag dessutom nästan smärtfri sen jag slutat plocka svamp, så någon kortisonspruta var inte aktuell, däremot mer sjukgymnastik både för höfter och knän.

"Du ska  inte gå på ojämn mark och inte plocka svamp" sa han. Försök att hindra mig tänkte jag. Men nu är det ändå slut på svampen för den här säsongen.

Efter VC var jag in på ICA, köpte bara lite mjölk och fil, det får bli mer i morgon när det är dags att onsdagshandla.

Sen in till Kerstin och Anders på fika, jag hade med wienerbröd, Kerstin bjöd på bondkakor, som är hennes special, men som jag aldrig bakar.

Ganska milt väder, men disigt och grått.

Vi har ägnat oss åt lite höströjning ett par timmar. Det är ungefär vad vi klarar i tid.

Jag har tömt de sista urnorna från blommor och gjort rent krukorna. Berra har kärrat ner både jord, till landet, och krukor till förrådet.

Jag satte ljung i krukorna på trappen.

En gammal fjällig taggsvamp hamnade också i den ena krukan.

Nu är det färdigtorkat med svamp för i år och ollan ska ställas undan.

Nu får fläkten i stället torka dahliaknöarna nån dag, så jag kan rensa bort mer jord från dom och sen lägga undan även dom och hoppas att de vill blomma även nästa år.

Onödig plats tycker jag, för hundarna att gå i den gamla rabatten utmed husväggen. Tassarna blir kolsvarta av den våta jorden.

I soligt och skönt höstväder, +8 grader, så var vi på spårträffen.

Idag var vi bara 5 st som spårade.

Jag hade lite önskemål om Mayas spår. Det var Maria som la det. Skulle tippa att det var drygt 300 m långt. Helt osnitslat, jag vill lita på min hund, jag minns inte hur många apporter det var, men ca 8 st.

Spåret började i skog, risigt som fasen och massor av vissna ormbunkar och högt blåbärsris, emellanåt hoppade Maya som en liten hare för att kunna ta sig fram, fortsatte ut på en slagen vall. För att komma ut på vallen så fick hon klättra över ett kullfallet träd, som var så stort och grenigt att jag fick lyfta upp henne på stammen (det gick inte att krypa under).

Det var första gången hon spårat på åker, men det gjorde hon lika självklart som vilken mark som helst och apporterna plockar hon klockrent var de än ligger.

Efter åkern fortsatte spåret en bit på asfalt, där testade hon att gå rakt över först för att komma in i skogen på andra sidan, men upptäckte själv sitt misstag och letade den rätta vägen på asfalten och in i skogen.

En gång passerade hon en apport med ca två meter, men då backar hon och letar tills hon hittar sin pinne.

Här har hon till slut kommit fram till slutapporten. Såå duktig liten hund!

Får jag nu till lite lydnad också så ska jag nog testa att tävla appellen med henne nästa år.