Plötsligt igår så ändrades tillståndet för Pju. Hon hade fått grönfärgade flytningar.

Det betyder ju oftast att moderkakan släppt och det är bråttom att få ut valpen.

Vi åkte i all hast till Uppsala och Universitetsdjursjukhuset.

Helena var snäll och kom och rastade Maya och Triss medan vi var borta.

Det var 30 grader varmt, så det var helt uteslutet att ta med dom i bilen.

Det togs blodprov på Pju, som visade alla värden låg bra.

Men ultraljudet visade att valpen inte levde längre. Det enda som fanns att göra var att plocka ut den via snitt.

Pju väntar på att bli hämtad till operation.

En operation som gick bra för hennes del, både med sövning och uppvak.

Det visade sig att valpen var gravt missbildas, så den hade inte kunnat leva även om den fötts vid liv.

Vi fick en lite annorlunda förfrågan när vi skulle åka hem. Veterinären som opererat henne undrade om vi kunde ta med oss tre bichon frisévalpar, som var 9 dagar gamla. Tiken (deras mor) klarade inte av att ge di till de 6 valpar som hon hade.

Men jag var tvungen att säga nej, för i.o.m att det inte blev valpar nu så kommer Pju att paras igen vid nästa löp. Och det kan/vill jag inte göra om hon har en kull nu.

Klockan 20 lämnade vi Uppsala och kl 22, 10 timmar efter att vi åkt hemmifrån, var vi hemma igen.

Nu ska Pju stå på penicillin en vecka och under den tiden har jag henne kvar här hemma, sen får hon flytta hem igen till sin ägare.

Hon är låg och hon har tydligt ont, men äter ändå litegrann.

Nä, det är inte alltid det är kul att föda upp hundar.