I onsdags tidig morgon så åkte vi äntligen på besök hos min syster Anita på hennes sommarställe på Mörkö. 

Avfärden blev t.o.m. tidigare än vi räknat med, då Triss väckte mig halv 5 för hon ville ut.

Vi stannade på vägen utanför Avesta så hundarna fick röra på sig. Där fanns ett jättebrant högt sandtag, som plötsligt kom i vägen för fortsatt promenad åt det hållet.

Vi kom fram till Mörkö och Anita i god tid för 11-fika, trots att GPS-en lurat oss att köra 2,5 mil längre väg.

Jag hade med mig lite prylar, bl.a bullar, kubbar. vaniljhorn och en kycklinggryta.

Jag hade även med aster och zinniaplantor, som vi planterade i en pallkrage som inte hade några växter.

Annars hade Anita både potatis, ärtor och morötter i pallkragar.

Det är så fantastiskt att Anita äntligen är på benen igen, även om hon fortfarande har svåra smärtor.

Hon har varit sängliggandes i mer än två år, efter två stora ryggoperationer, oförmögen att kunna vara uppe mer än sekunder i taget.

Jag försökte avlasta henne så mycket jag kunde, men det är tydligen inte så enkelt att ta emot hjälp när man är van att klara sig själv.

Hon har en altan med trädäck som går runt huset på tre sidor, så det är bara att välja var man vill vara.

Som alltid, så fräscht och fint

Hundarna kunde knalla omkring lösa hela tiden, även om jag var lite rädd för alla stupen.

Tur dessutom, att dom inte såg rådjuret som plötsligt knallade över tomten.

Anita var framme med sin mobil och fotade både mig och Berra .

Utsikt över till Oaxen, där färjan går fram och åter varje halvtimme (den syns som en gul prick på andra sidan)

Vi satt länge uppe och pratade på kvällen, men dessvärre var det helt kört för mig att sova. Dels hade jag sån värk i vänster ben/höft och höger arm/axel, dels var det svårt p.g.a ljuset. Men å andra sidan sover jag aldrig bra borta.

Strax efter kl 4 på torsdagsmorgonen var jag ute och tog kort på soluppgången och gick en kort promenad med hundarna.

Sen sov jag faktiskt som en stock mellan kl 6 och 8, då Berra väckte mig.

Frukosten åt vi naturligtvis också utomhus.

Rena idyllen att sitta på det där dasset, med vattnet och båtarna i blickfånget, men det syns ju inte när jag fotat från detta hållet.

Berra och jag gick ner till bryggan. Jag skulle ta kort åt Anita, hon har ju inte varit nere där på flera år.

Hennes barn förbjuder henne dessutom att överhuvudtaget gå mer än nån meter utanför altanen, och det är bara med rollatorn och för att vattna växterna.

Det finns flera viloplatser på väg ner till bryggan, men det syns att det var länge sedan någon nyttjade dom.

Drivved i underlig formation

Otroligt att tallen orkar hålla sig kvar i stenhällen under alla väderförhållanden som råder. Här ser man färjan i bakgrunden som är på väg över.

Nästa stopp på vägen ner är menad att använda som omklädningsplats om man ska ner och bada.

Här syns bryggan, även grannens lite längre bort.

Nu är vi nere på bryggan, men jag missade att ta ett kort åt andra hållet, där det finns en sittplats till och en badstege ner i vattnet.

Nu har vi gått upp igen och ser huset frän sjösidan

Den här gamla hemgjorda grillen, fanns där innan Anitas hus fanns på plats. Men som synes är den inte i användbart skick, men ganska charmig i mina ögon.

Men hallå! Vilka friheter har Maya tagit sig? Blev naturligtvis tillsagd att gå ner från gästsängen, men jag kunde inte låta bli att fota henne först, för minen är ju ganska söt och hon har verkligen gjort det bekvämt för sig.

Smart att ha sin kryddodling utanför köksfönstret, bara att sträcka sig ut och ta det man behöver 

Vi blev bjudna på torskrygg i vitvinssås, tillagad i ugnen, innan vi åkte hem vid 5-tiden igår.

GPS-en tyckte att vi skulle åka hem via Västerås 24,5 mil och 3 timmar och 13 minuter i tid, men det tyckte inte jag, utan tog vägen via Enköping, 22,5 mil och 2 timmar och 40 minuter.

Bilkörningen hem gick bra, nya bilen är skön att sitta i och jag slapp kramp i högra benet, trots att jag inte nyttjade farthållaren.

Väl hemma blev det att hämta vatten i dammen, den ena vändan efter den andra, 8 kannor närmare bestämt innan jag vattnat klart alla slokande växter.

Det var 25 grader varmt ännu kl 20, inomhus var det hemska 29 grader, innan jag vädrat ut från alla håll och kanter.