Är det åldern, eller är det för jag har så jäkla ont i höften?
Virrigare och glömskare än nånsin är jag i alla fall.
Idag hade det kunnat gå på tok riktigt.
Jag hade kyckling i ugnen och satte på en kastrull med ris när det var ca 30 minuter kvar av tiden i ugnen, så det skulle bli klart ungefär samtidigt.
Under tiden gick jag ut och oljade altanen klart.
Det var bara det att jag glömde bort riset på plattan totalt, så den stod på på högsta värme i minst 30 minuter.
När jag kom ut i köket fick jag nästan skära mig fram genom röken, undrade varför inte brandvarnaren löst ut, men kom på att jag glömt att byta batteri i den.
Det blev till att sätta fläkten på högsta fart och öppna korsdrag på dörrar och fönster.
Så nu har jag fördärvat ytterligare en kastrull, för det var ju inte första gången jag glömt en kastrull på spisen.
Innan detta hände hade vi varit till Hedemora och handlat, varit med hundarna till skogen och plockat lite blåbär.
Men där klantade jag mig igen. Plockar ju blåbären för hand innan de är så färdigmogna att de går att plocka med bärplockare, om nu det kommer att gå överhuvudtaget i år, för nu krymper blåbären i torkan, så dom är knappt plockbara alls. När jag fått ihop den deciliter som skulle räcka till morgondagens frukost så snavade jag (den förbannade höften igen) så alla bär åker ur byttan.
Jag plockade väl några nya, men var så sur att vi strax åkte hem.
paula
4 juli 2018 22:42
Nu får du ta det varligt Kicki! Minns du när jag bröt armbågen för ett par år sen? Då gick jag och spanade efter blåbär och hade inte koll på stigen. Vips så snavade jag och bunken ja, den åkte all världens väg. Jag går där nu igen, på samma stig, plockade smultron där idag, men nu tar jag inte på mig sandaler när jag ska utanför asfalt. Det är så lätt att slå ikull sig.
Kastruller finns massvis på loppisar, värre hade det dock kunnat gå om något fattat eld vid torrkokning. Men så illa var det ju inte, tack o lov. Jag tycker jag ägnar halva dagarna numera åt att leta efter grejer som jag lagt någonstans när jag u pptäckt något annat jag skulle ta hand om. Barnen brukar säga "Jag ska bara..." o det känns om att det stämmer att man går i barndom igen, haha
Kramen
http://paulaz.se
Kicki Fredlund
5 juli 2018 10:28
Nä sandaler i skogen, aldrig! Jag trillade inte den här gången, snavade bara så jag tappade balansen och blåbären flög all världens väg.
Visst är det så "jag ska bara...." det gäller allting för mig, även när jag pratar, det är därför jag aldrig kommer till punkt, eller glömmer var jag pratade om från början.
Jag skurade kastrullen som "straff" för att jag var så klantig, det tog 40 minuter att få bort allt det brända. Jag behövde den i morse när jag skulle baka.
Kramen
Raija
4 juli 2018 23:14
Aj då, inte bra att missa kastrullen. Själv använder jag äggklocka eller timer i telefon för att inte missa tider och speciellt det som står på spisen.
Kicki Fredlund
5 juli 2018 10:22
Jag har tillbringat 40 minuter med att skura/gnugga kastrullen ren med svinto idag på morgonen. Fy vilket jobb (men jag hade ju själv ställt till det).
Jag har alltid tidtagare på när jag har något på spisen eller i ugnen, men den här gången hade jag missat helt att jag hade satt på spisen så den stod kvar på högsta värme.
Ingrid
5 juli 2018 12:04
Men Kicki, så oturligt med både kastrullen och blåbären. Kom nu ihåg att byta batteri i brandvarnaren. Jag har för vana att göra det till Lucia vare sig det behövs eller inte.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Kicki Fredlund
5 juli 2018 12:25
Ja, jag ska köpa batteri snarast och sätta i. Brandvarnare måste man ju ha.
Kram