När man ska plocka svamp nu för tiden, så måste man först leta efter skog.

Tidigare fina svampmarker är nu sorgliga, ödsliga kalhyggen. Fler och fler blir dom för varje år som man åker ut på hösten för att besöka sina kända marker.

Det är då en evig tur att det fortfarande finns nån skog kvar på vettigt avstånd.

Hundarna är nöjda bara dom kommer ut, struntar väl i om det finns svamp eller inte.

Men vi fick ändå åka ganska långt innan det blev nån svamplycka, då hade Berra och hundarna fått nog, så jag fick gå själv medan dom satt kvar i bilen.

Innan dess hade vi tagit fikapaus.

Hundarna kunde släcka törsten i den lilla skogssjön. Maya passar sig så hon inte ska trilla i.

Vad finns här tro?

Det blev i alla fall ca 6 liter kantareller med hem, men då var jag som marmelad i benen för terrängen jag gått i var inte att leka med.