Trädgårdsdax, borde det varit mer av under våren. Det får jag lida för nu att jag varken hann eller orkade rensa klart då.

Nu kan jag överhuvudtaget inte gå i rabatten utan att trampa på växter.

Perennernena sprider sig på gott och ont. Det är ju bra i år eftersom jag inte satt några ettåriga blommor.

Men det är inte alla jag vill ha i rabatten.

Bl.a bilderna nedan. Dilltöreln (på första bilden) sprider sig som ogräs, kungsljuset (andra bilden) är alldeles för stor för att passa in i rabatten. Över huvud taget är jag ingen älskare av storbladiga växter, och på tredje bilden fingeborgsblomma i miniformat (vet inte om den heter dvärgdigitalis eller nåt sånt), det vill säga det är bara själva blomman som är i miniformat, växten som sådan är nog så stor.

Hade önskat att det var vanlig digitalis, för det hade jag gärna haft. Jag har en ensam och allena som står intill väggen vid groventrén, hoppas jag kan ta frö från den.

Blommor som jag gärna ser fler av är bl.a den vita blåklockan, som jag tog med från Arkhyttan för snart 9 år sen, men den har tydligen ingen lust att sprida sig, så jag får väl vara nöjd med att den fortfarande lever.

Vitpyttan, som jag fått av min moster Ruth, som hade en fantastisk trädgård på sitt sommarställe utanför Uppsala. Den har jag nästan tagit kål på när jag i våras rensade bort kvickrot bland rötterna.

Det mesta växer så det knakar, minns inte när det varit så frodigt förr, varken i rabatt eller längs dikesrenarna.

Hostan, håller på att ta över klematisens plats.

Malvan har just börjat blomma, har den i båda färgerna, men har inget minne varifrån jag fått den rosa.

En som sprider sig villigt utan att flytta på sig, den blir bara bredare, det är stjärnflockan. Det är en av mina favoriter.

På avstånd ser den ganska oansenlig ut, men på nära håll är den en skönhet.

Dessvärre är den mindre sorten, som är röd, inte lika tacksam.

Prästkragarna kan få sprida sig lite till, om dom gör det med måtta, men den lilla oansenliga förgät mig ejen vill jag inte alls ha i rabatten.

Inte heller ängsklockan, sen må den vara Dalarnas landskapsblomma hur mycket den vill, men den ska hålla sig på ängen.

Aklejorna har börjat blomma klart, dags att ta bort frökapslarna om dom inte ska sprida sig hejdlöst.

 Stenarna som jag lagt här och där för att kunna gå i rabatten, dom försvinner mer och mer i växtligheten. Den lilla cerisröda nejlikan kan konsten att ta för sig och nu finns den överallt i alla rabatter, men den får hållas. 

Och nu börjar, sent omsider, pionen blomma. Den står ganska skuggigt och har bara sen e.m.-sol

På entrétrappan är fortfarande penséerna ganska fina, även om bladen börjar gulna en del.  

På tal om ymnig växtlighet i år, så har syrenhortensian blivit enormt stor

Paradisbusken blir också större och större

Den har en fågelgranne, som flyger in och ut i holken så snabbt att jag inte hinner se vad det är för sort, men det kanske jag inte vetat iaf för jag är urusel på fåglar.

Amplarna blommar snällt och villigt, dom plantorna har jag köpt.

Men dahlian lyckades jag dra upp från fjolårets sparde rotknöl.

Lysemachian hittade jag i skogen för några år sen (det var väl nån som kastat bort den). Hoppas att den håller sig någorlunda kvar uppe vid husväggen, den döljer iaf den fula grunden (som inte finns, för husets utbyggnad står på höga gjutna pålar.

Nu har jag lotsat den som ville, runt de flesta växterna (iaf på baksidan av huset). Men är det nån som vet vad denna blåa blomma heter. Jag minns inte om jag köpt den eller fått en planta av någon.

Den sprider sig också på ett tacksamt vis.

Nu ska jag ut och packa bilen. I morgon bär det iväg på utställning i ottan.

Efter den ganska aktiva dagen när vi var både til Falun, Ludvika och Fredriksberg, så var gårdagen en ovanligt lat dag.

Jag skickade några vinnarmail till köpare på Tradera, plockade lite bland blommorna ute, som tagit en hel del stryk av haglet och störtskurarna som vi hade häromdagen, tog upp lite potatis, dom är fortfarande små, men gör sig bra till potatissallad.

Det var precis det vi åt, med bl.a späda rödbetsblad i.

Årets första små kantareller hamnade i stekpannan.

På  e.m. satt jag t.o.m ute i solstolen, jag gillar verkligen inte att sola. Jag lyssnade klart på ljudboken Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson, den var dryga 23 timmar lång så det har tagit några dagar. 

Under parasollet, det räcker att solen skiner på benen, kunde jag blicka upp på en molfri himmel, där solen för en stund försvunnit bakom den enormt höga cypressen

Vi har plötsligt fått smultron i rabatten, så dom fick följa med på rabarberpajen till eftermiddagskaffet

Vad funderar du på Maya?