Trots att jag fortfarande har ont i benen (mest knäna), sen jag gick så mycket i söndags, så måste jag ändå ut och rensa lite ogräs.

Det är en syssla som jag egentligen inte har något emot, det är både rofullt och om jag vill lyssnar jag på en bok från mobilen, som ligger placerad i fickan.

Men tyvärr är det inte långa stunder i taget som jag klarar det. Även om jag ligger på alla fyra för att skona ryggen.

Inte händer det mycket med mina frösådda blommor heller. Pyttiga och små, flera har strykit med, trots att jag inte har dom ute på natten.

Igår regnade det till och från, men inte så värst mycket,och inget när vi gick med hundarna.

Dåliga mobilbilder, men man kan ändå inte klaga på den natur som vi går i.

Utom när man ser sånt här. Inte nog med att en gammal TV är dumpad i skogen, nu har nån roat sig med att slå sönder den också. Allt för att djur ska kunna göra sig illa på skiten.

Jag kan inte låta bli att skriva ner Anitas yngste son Staffans fyndiga travesti på Fader vår, som han höll som tal på sin mammas 80-årsfest i lördags.

Moder vår som står i centrum

Helgad varde din famn, (där flera generationer fått så mycket tröst och kärlek)

Ske din vilja, (och ja, din vilja sker!)

Dina instruktioner ska tas såsom noggrant så ock på orden

Vårt dagliga samtalsstöd giv oss idag

Och förlåt oss våra försök att ibland få en syl i vädret

Såsom ock vi förlåta dom som inte orkar lyssna klart på oss

Inbjud oss gärna med frestelser

En middag på Mörkö är inte av ondo

Ty landet är ditt, och altanen och härligheten med vyerna ut över evigheten

Grattis!

Den är så härligt på pricken Anita, sin stora familjs matriark. Kärleksfull, omtänksam, glad, social, pratglad (liksom hennes barn).

Landet med altanen, vyerna och härligheten är ingen underdrift.