Igår när vi varit och spårat så fortsatte vi med bilen en skogsrunda. Ville se om det fanns nån svampskog kvar.

För varje år decimeras skogen allt mer. När vi flyttade hit för 8 år sedan, så var skogen en del av anledningen till att vi flyttade just hit.

Då fanns det obegränsat med fina svampmarker, med början bara några kilometer hemifrån.

Nu måste man åka allt längre för att finna skog som är värd att gå i.

Det här är sjön Stensan från ena hållet, slutpunkt och vändplats, men på andra sidan finns vägen som bl.a tar oss hem. Där finns fortfarande lite skog kvar.

Men här syns det jättelika kalhygget på en annan sida av samma sjö. Där har jag tidigare plockat hundratals liter varje år av trattisar, rödgul trumpetsvamp och även en hel del gula kantareller. Nu är det ett minne blott.

Men matte! Jag ska ju bara kissa lite.

Maya nyfiken som vanligt. Här skulle man faktiskt kunna bada (om jag inte vore en sån badkruka) för vattnet såg fint ut och stenhällarna var lätta att gå på.

Det är väldigt gott om små sjöar och skogstjärnar. Den här, som ligger ganska nära Stensan, heter Bryllingen. (Jag fick kolla på kartan när jag kom hem för att vara säker).

Om man inte går ut i vattnet, så kan man gå torrskodd även om vattnet är nära.