Igår ringde en sköterska från kirurgen och undrade om jag kunde komma på kort varsel. Det var kontrollen som skulle göras efter ca 3 månader från avslutad strålning.

Dom hade ett återbud 20 över 10 idag. Jag tackade ja, men sen kom jag på att jag skulle vara tillgänglig för telefon på f.m Då var det för sent att ringa och ändra, för avdelningen var stängd för dagen.

Så i morse åkte jag iväg och hoppades att de väntade samtalet (som också var från kirurgen, men då var det Berras läkare som skulle ge svar och besked om ev. operation efter ultraljudet som gjorts tidigare.)

Jag åkte så tidigt att jag hann att helghandla på ICA Maxi i Borlänge innan Falun och var förutseende nog att ta med en kylväska till färskvarorna.

Färskpotatis för 1 öre/kg (max 5 kg/kund), om man handlade för minst 300 och det var ju ingen konst att komma upp i den summan (kom t.o.m upp i 950 kr).

Nu finns det varor för hela helgen, förhoppningsvis.

Läkaren som opererat mig, var den jag fick träffa idag (naturligtvis ringde Berras läkare exakt då, så jag fick be honom att ringa lite senare)

Det visade sig att smärtorna som jag fortfarande har i bröstet och högra armen, beror på att jag fått ovanligt kraftiga strålningsreaktioner, som borde avta efter hand, för att till slut försvinna. I övrigt kan jag betrakta mig som frisk, men får förutom medicineringen (10 år) kollas med mammografi en gång per år.

På hemvägen ringde Berras läkare när jag kommit till Säter, som tur var kunde jag stanna med bilen.

Berra har ganska kraftiga förträngningar i båda låren, som gör att han får ont i benen när han går. Det skulle krävas två operationer med kärlsprängning, men riskerna var större än det förväntade resultatet, eftersom han dessutom har problem med hjärtat.

Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod. Alltså ett val mellan pest och kolera.

Men även denna läkare liksom ALLA andra sa att Berra måste promenera dagligen trots smärtorna i benen.

Trevlig midsommar!

Det är många djur som få gå på grönbete när det är sommar. Dessa hästar njuter i sin hage bara några hundra meter från där vi bor.

Det har gått flera dar utan att vi varít i skogen med hundarna. Först var det för varmt, sen var jag ju i Leksand både lördag och söndag.

Men igår tog vi igen skadan.

Så skönt att få knalla i skogen igen.

Triss har blivit lite rund om magen...

så jag tänkte attt hon skulle få bekänna lite färg i den här sugande sandgropen. Det blev spring efter pinne några gånger upp och ner.

Sen slängde hon omkull sig för lite vila i gräset.

Maya visar upp ett sandigt tryne.

Jag har aldrig sett att det varit så gott om linnéa på den här platsen tidigare.

Linnéan är så söt med sina små skira klockor.

Nåt som jag aldrig sett, eller tänkt på tidigare är att granskotten utvecklat små kaktusliknande kottar.