Jag åker ju taxi till och från Hedemora och då är det ganska intressant att man möter nya okända chaufförer nästan varje gång, men tre gånger har det varit såna jag känt, eller träffat tidigare.

Först var det Jouko, som varit travtränare, sen var det Helen, som visade sig vara dotter till Elvy, som är med i vår spårgrupp med sin Riesenschnauzer. Helen var aktiv i brukshundklubben för ca 20 år sen med sin boxer Caddie, som jag minns mycket väl, men jag hade inte träffat Helen sen dess.

Den tredje var Dan, det visade sig att han var pappa till Erika och alltså svärfar till vårt barnbarn Tobias! Dan hade jag bara träffat en gång som hastigast hemma hos Erika och Tobias.

Det är ganska lustigt vad många sammanträffanden man "råkar ut för", där/när man minst anar.

En kille, han kallas Tor, han har kört mig många gånger, ffa hämtat mig i Hedemora. Vi pratar hund,

han har en dvärgschnauzer och ska skaffa en valp i sommar (samma ras).

Vi pratar mycket hund, han vill lära sin nya valp kantarellsök. Jag har sagt att han kan börja redan med den han har, trots att den är 7 år gammal.

För några veckor sen var ju Berra på Blodmottagningen och det togs benmärgsprov.

Häromdan kom svaret, man såg ingen ökning av myelomceller, men han ska tillbaka om ungefär två månader för fortsatt bedömning. Då kollar tar dom blodprov och kollar myelomäggvita/M-komponeneter.

Dom värdena var lite för höga för ett par månader sen,  liksom hans njurvärden, det var därför benmärgsprovet skulle göras.

Vi vet inte riktigt vad det här betyder, om han måste genomgå en ny cellgiftsbehandling eller om han slipper.

Bara att avvakta och hoppas på det bästa.

En brokig samlig pusselbitar.

Idag är den sista dan på tredje veckan, som jag åker till Uppsala.

Det innebär att halva tiden gått, men en sak vet jag säkert, den andra halvan blir jobbigare än den första.

Jag vet ju att många bor på patienthotellen sista tiden, men jag ska nog klara av att åka fram och åter tiden ut.

Just nu snöar det ymnigt och det är runt nollan. Får se om det är samma väder i Uppsala.

Hoppsan! Två antagonister slåss så vattnet sprutar runt de andra fridfullt simmande änderna.

Igår var jag så trött när jag kom hem så jag slocknade i soffan, först hade jag gått en liten promenad med Maya för jag tänkte att jag skulle bli lite piggare, men inte blev jag det. 

Jag tog en Atarax när jag gick och la mig och sov som en stock till halv 6 i morse.

Det var länge sen jag sov en hel natt, så det var himla skönt att få göra det.

Men i morse var jag ännu tröttare och har varit det hela dan.

Jag hade tid redan halv 11 för strålning, så egentligen hade jag kunnat ta 3 timmar på stan, men inte bara det att jag var trött, jag hade också så ont i skenbenen att det var uteslutet att promenera på asfalt.

Jag blev sittande i väntrummet tills det var dags att gå till bussen (den kommer halv 2).

Jag satt med hörlurar på och lyssnade på Min mormor hälsar och säger förlåt, samma författare som skrivit En man som heter Ove, la pussel under tiden.

När jag kom hem gjorde jag ugnspannkaka med bacon i.

Jag hoppas den här tröttheten ger med sig, men risken är väl att det blir så här ett tag nu.

Dessa kängor är nog dom bästa jag nånsin haft (även dom dyraste, 800 på rea för ca 5 år sen).

Det får bli två bilder idag på temat matdags.