Att gå på skogspromenad med hundarna är ett nöje bara att titta på deras glädje.
Genast när man släppt ut dom ur bilen så är det full fart framåt
Sen dröjer det inte långa biten innan Maya hittar den pinne hon burit på dan innan.
Nu är det ju fler som vill ha samma pinne, så då blir det kamp om den ett tag.
Envisast vinner oftast.
Annars får man försöka ta tillbaka den.
När pinnen inte längre är intressant, så brukar Maya lämna den ifrån sig någonstans.
Men då går Jolly och "tjatar", vilket innebär att hon stirrar på mig, tränger och buffar på min arm.
"Varsågod och leta efter den då!" Jolly sticker iväg som en kula...
och kommer efter en stund tillbaka med den upphittade pinnen.
Är det konstigt att man älskar sina kära hundar.
Paula i pörtet
7 februari 2016 10:02
Precis så är det, man får så mycket energi och livsglädje av alla viftande svansar! Blinka har ju numera turen att ha både sin halvsyster att busa med och grannens stora hundar som hon styr och ställer med. Enda kruxet med djuren för tillfället är att jag blir alldeles täppt i näsan när katterna sover med mig. vaknar på mornarna o kan inte andas. Som tur är går det över när jag stigit upp, men det är en ny företeelse. Inte lätt dock att göra något åt, har inte hjärta att stänga sovrumsdörren...
Kram och ha en fin söndag
http://paulaz.se
Kicki Fredlund
8 februari 2016 09:54
Men för sjutton ta bort katterna ur sängen!
Din allergi kan eskalera så du inte kan vara i närheten av dom alls till slut.
Dom vänjer sig snart vid att det inte är tillåtet att vara i sängen.
Kramen
Ann-Marie
7 februari 2016 17:28
Nej det är inte det minsta konstigt, de är källan till stor glädje.
Hälsningar Ann-Marie o Baxter som för tillfället är i Skåne. Här har vi också hundkompisar som vi träffar varje dag.
Kicki Fredlund
8 februari 2016 09:52
Är du i Skåne ett längre tag, eller?
Christine
7 februari 2016 20:19
Det är också roligt att konstatera att fast varje hund är en unik personlighet finns det så många likheter. Det där tiggande när man blir trängd och tjatade på... så gör Milo också! 😃
Kicki Fredlund
8 februari 2016 09:50
Visst är dom sina egna individer.
Jolly kan vara nog så jobbig och ger sig inte i första taget när hon "tjatar".
Ann-Marie
8 februari 2016 10:31
Jag är här i Osby lite då och då, vi har en liten lägenhet så vi kan umgås med barnbarn på naturligt sätt utan att tränga oss på familjen. Just denna gång blir det 11 dagar. Ösregn idag inte så kul men Baxter har träffat sin halvsyster som helt plötsligt har flyttat in i huset mitt emot. Lilla Majken som är hälften så stor som Baxter men roligt har dom.
Helena
9 februari 2016 04:59
Vilka fina kort på hundarna. Man blir glad av att se deras glädje!! Jolly ser jättefin ut, och verkar ju aktiv fast hon börjar bli till åren. Njut av dina promenader med vovvarna! Kram!!
Kicki Fredlund
9 februari 2016 07:25
Jolly är pigg, dom stunder hon orkar, börjar bli stendöv, men visst är hon fin, hon blir ju 12 år i sommar.
Kram