Att gå på skogspromenad med hundarna är ett nöje bara att titta på deras glädje. 

Genast när man släppt ut dom ur bilen så är det full fart framåt

Sen dröjer det inte långa biten innan Maya hittar den pinne hon burit på dan innan.

Nu är det ju fler som vill ha samma pinne, så då blir det kamp om den ett tag.

Envisast vinner oftast.

Annars får man försöka ta tillbaka den.

När pinnen inte längre är intressant, så brukar Maya lämna den ifrån sig någonstans.

Men då går Jolly och "tjatar", vilket innebär att hon stirrar på mig, tränger och buffar på min arm.

"Varsågod och leta efter den då!" Jolly sticker iväg som en kula...

och kommer efter en stund tillbaka med den upphittade pinnen.

Är det konstigt att man älskar sina kära hundar.

På slottsbacken i Uppsala står Gunillaklockan i original

Här hemma i bokhyllan står en modell av klockstapeln, som min pappa gjort för många år sedan.