I natt vaknade jag vid 1-tiden otroligt illamående, vågade inte röra mig i sängen. Halv 7 var jag tvungen att gå på toa. Våldsam diarré. Hade jag fått magsjuka, eller? Darrig i hela kroppen.

När Cissi och Ludwig kom net till frukost så vågade jag inte krama om dom.

Dom hade kommit från Göteborg sent i går kväll, så jag hade inte träffat dom än.

Att dom kom så sent beroende på att det varit en trafikolycka söder om Laxå, så dom hade blivit sittandes i bilen i dryga två timmar innan vägen öppnades igen.

Efter frukost åkte Cissi och Ludwig till Borlänge för att få träffa det alldeles nya (och första) barnbarnet. Ytterligare en orsak till resan är att barnbarnets far (Tobias) fyller år på söndag.

Nu har det gått några timmar och illamåendet är över och magen har varit lugn efter morgonens urladdning.

Kan det vara medicinen (Letrozol)? Jag drabbades ju av exakt samma sak för några veckor sen när jag just börjat ta den.

Det är många som cyklar till sina arbeten och där står cyklarna på rad så lika men olika.

Bussresan till Uppsala igår gick bra. Ingen åksjuka alls. Jag lyssnade på min ljudbok mest hela tiden.

Kom fram till Akademiska halv 11, tog en fika, hutlösa 23 kr för en kopp kaffe. Jag förstår inte att det ska behöva vara så dyrt på en caffeteria på ett sjukhus. Sen visade det sig att avdelningen bjuder på kaffe i väntrummet till sina patienter.

Här blev jag skiktröntgad, sen det ritats och tatuerats punkter (tre st.) på kroppen, för att jag ska ligga exakt lika vid strålningen sen.

Det togs även fotografier både här och där, även en porträttbild...

då passade jag på att ta en av sköterska, som dessutom var namne till mig.

Kvart i 12 var jag klar, då tog jag en promenad i omgivningarna.

Det byggdes nåt alldeles otroligt. Akademiska sjukhuset ska bli en halv gång till så stort som det redan är.

Det var byggkranar, baracker  och byggdelar överallt.

Jag promenerade till slottet, där fanns ett museum som var öppet, dessutom med fri entré.

Det var väl inte så mycket som intresserade mig att titta på. Men lite imponerande är det ju ändå när tavlor och annat är flera hundra år gamla.

Klockan 14 gick bussen för hemfärd, den var framme redan 15.40 i Hedemora, vilket innebar att jag fick vänta 20 minuter på min taxi.

Hemma hade Berra kört ut bilen ur garaget och hundarna var placerade i, så vi åkte till Tjärnan och gick vår promenad direkt som jag klev ur taxin hemma.

Nästa gång det blir så (att bussen är tidig), så kan Berra hämta mig i Hedemora och vi tar skogen direkt därifrån.

Berra har börjat motionera så smått. Han går på bandet hemma ett par ggr/per dag 2-3 minuter varje gång. Och skogspromenaden har han ökat med ett par hundra meter, så snart kanske han går lika långt som jag.