Tasstanten

30 december 2015 15:23

Trist att Berra har så mycket klåda, att han inte orkar komma iväg på bion. Misstänker att filmen är bra, för jag har läst boken :-) .

Kicki Fredlund

31 december 2015 09:20

Vi har också läst boken, så det vore ju kul att även se filmen, den har ju dessutom fått bra recensioner.

Menageriet

30 december 2015 18:40

Tråkigt när roliga saker inte blir av, för det behöver man ha ibland för att orka med.
Otur att han inte klarar av medicinen? Jag äter också sånt, men har inga biverkningar som jag vet om? Kanske därför jag är så jäkla stel? Nej, det är nog bara åldern och ryggen? ;)
Det var ju lite mänskligare temperatur och nästan lite sommarvärme? ;)
Här är det grinigt väder idag. Snålblåst och kyligt! Inbjuder inte till några långpromenader precis?
Ha det bra och styrkekramar! <3

Kicki Fredlund

31 december 2015 09:18

Vi får göra ett nytt försök på söndag att komma iväg på filmen.
Får se nu om han klara den nya medicinen. Den förra (Atorvastatin) fick han värk i kroppen av.

Marie

10 mars 2016 12:49

S t a t i n e r

Jag upptäckte Din sida när jag googlade på något helt annat. Jag såg att Du nämnde blodfettsänkande medicin, s.k statiner. De brukar ha substans/produktnamn som simvastatin (Zocord), atorvastatin (Lipitor), rosuvastatin (Crestor) mfl.

Jag har varken kollat kolesterolvärden eller tagit den här typen av medicin, men flera i familjen har gjort det och det fick mig att börja "läsa på". Jag har ingen koppling till vården.

Min pappa stod på Zocord.
Min mamma likaså. Hon fick en liten hjärtinfarkt när hon var cirka 80 år och genast ställdes hon på diverse mediciner. Efter cirka ett år drabbades hon av sömnstörningar (fick sömntabletter månad efter månad), muskelsvaghet samt värk och kramper i benen. Det gick så långt att hon frågade läkaren om det kunde finnas någon koppling till hennes medicinering. Han kunde inte se någon sådan.
För mig var det, däremot, inga som helst problem att se en sådan koppling. Det var bara att läsa på www.fass.se (bipacksedeln) och ta del av patientberättelser på nätet bl.a på:
www.askapatient.com
www.peoplespharmacy.com (sök på namn och statins)
www.spacedoc.net

Jag besökte också www.ravnskov.nu, www.thincs.org, www.drmalcolmkendrick.org och googlade:
Stopped our statins
Wonder Drug That Stole My Memory
Åke blev sjuk av medicinen (Aftonbladet 2001)
The Lipitor Paradox (rolig/sorglig video på u-tube)

Jag beställde också hem den ena boken efter den andra t.ex.:
Hur Kolesterolmyten hålls vid liv (Uffe Ravnskov)
Lipitor - thief of memory mfl böcker (Duane Graveline)

Det som gjorde mest intryck på mamma var de översatta patientberättelserna från www.askapatient.com (sök på t.ex simvastatin och atorvastatin eller på deras produktnamn)

Min mamma litade på läkaren eftersom han hade berättat att han själv stod på en blodfettsänkande medicin. Det tog hon som en garanti för att det var något bra och ofarligt- något som skulle göra att hon levde längre och bättre.

För att göra en lång historia - kort.
Mamma slutade med medicineringen trots att hennes läkare inte tyckte att det var en bra idé. Han var mer angelägen att följa de "nationella behandlingsrekommendationerna" än att tänka på mammas livskvalitet.

Mamma är på benen, bor i eget boende och tycker fortfarande att livet är spännande. Hon har passerat 95.

Jag tycker att man skall berätta för sin läkare hur man mår och om man misstänker biverkningar. Samtliga statiner har likartade biverkningar och jag är övertygad om att förr eller senare kommer de, men det är inte säkert att användaren eller vårdpersonalen inser att det rör sig om biverkningar.

Det bästa man kan göra är att läsa på och söka information på många olika ställen samt försöka att bilda sig en egen uppfattning.

Jag citerar några rader ur en bra artikel - "Nej, hjärtsjukdom kommer inte att försvinna" från Läkartidningen.

"Rätt information om lipidbehandling handlar inte om att tala om risk att dö under 10 år framåt, utan att om chans att överleva. Det är missledande för patienten att säga att behandlingen ger en 40-procentig riskminskning (från 5 till 3 procents risk), men betydligt rimligare att säga att behandlingen ändrar chansen att överleva i 10 år från 95 till 97 procent. Patienten får då bättre möjlighet att värdera om denna obetydligt ökade chans att överleva är värd besväret, pengarna och risken för biverkningar. Hur ofta diskuteras egentligen risken för biverkningar i kvantitativa termer vid patientmötet?" Slut citat

P.S

2015 fick statin-tillverkarna order om att lägga till text i samtliga statiners bipacksedlar.
Det gällde att om man fick ”ihållande muskelsvaghet” skall man kontakta sin läkare”.
Det som inte står är att muskelsvagheten kan kvarstå även efter avslutad behandling.
Kom ihåg – bipacksedlar är ”färskvara” och ändras över tid.

Ytterligare några boktips. Böcker som kommit de senaste åren.
Statin Toxic Side Effects (David Evans - 2015)
Dödlig Medicin och organiserad Brottslighet (Peter C. Götzsche)
Doctoring Data (Malcolm Kendrick - finns hos Bokus)
Seeking Sickness (Alan Cassels - om olika typer av screening)

Marie

10 mars 2016 13:07

Genom åren har jag hört åtskilliga statin-historier.
Nedanstående historia sträcker sig över några år.

2014
Kvinna som stod på Zocord (=simvastatin), nu i 65-årsåldern

Jag tror det var 2005 som jag och mamma hade ett ärende till R.
Vi pratade om ditt och datt och kom även in på hälsan. Då berättade R att hon hade fått värk på flera olika ställen. Den kom och gick.
Året innan hade mamma klagat över värk, kramper och muskelsvaghet i benen samt sömnstörningar. Jag började då informera mig om hennes tre läkemedel, framför allt om Zocord (=simvastatin). Jag upptäckte http://www.thincs.org – det kolesterolskeptiska nätverket som leds av Uffe Ravnskov. Jag fann hemsidor fulla av patientberättelser om Zocord, Lipitor (=atorvastatin) etc.

Därför frågade jag R, litet skämtsamt, står Du möjligen på någon kolesterolsänkande medicin som t.ex Zocord eller Lipitor? Jo, det gjorde hon. Det fanns hjärt- och kärlsjukdom i släkten och därför tog hon Zocord i förebyggande syfte. Hennes läkare gjorde likadant.
Jag berättade att värken skulle kunna vara läkemedelsutlöst. Jag föreslog att hon skulle ta en närmare titt på bipacksedeln men även läsa Uffe Ravnskovs bok Kolesterolmyten. Jag lovade posta en del information.

Sedan hörde jag inget mer och åren gick.
Häromdagen stötte jag ihop med R och hennes man och undrade, förstås, hur det hade gått med värken. Har Du inte hört vad som hände, sa hon.

Hon hade fortsatt medicineringen. Värken hade blivit värre och värre. Hon hade fått rygg- och höftproblem. Hon fick veta att hon hade ett diskbråck som kunde opereras. Tyvärr, fortsatte värken efter operationen. Hon misstänkte att det kanske kunde bero på dålig läkning.
Hon hade svårt att stå och gå. Hon behövde rollator.
Hon remitterades till smärtklinik vid Länssjukhuset. Hon gick igenom allehanda tester, fick kortisoninjektioner, provade den ena värkmedicinen efter den andra inkl. opioider och morfin.Inget hjälpte. Personalen sa att hon hade nervsmärtor och de skulle inte gå över.
De var trevliga, ringde då och då och frågade hur hon hade det ( men de tänkte aldrig tanken att smärtorna kunde vara läkemedelsbiverkningar).

En dag skulle hennes man hämta ut en ny omgång Zocord på Apoteket men leveransen var försenad. Det var också några andra problem som gjorde att det drog ut på tiden. Det blev ett oavsiktligt uppehåll i medicineringen.

R blev mycket förvånad då hon plötsligt började känna sig bättre. Hon ringde till hälsocentralen och fick prata med en kvinnlig läkare. Hennes tidigare läkare hade slutat på grund av sjukdom. R undrade om hon kunde göra uppehåll i medicineringen och läkaren sa att det gick bra.
R blev bättre och bättre. Hon kunde, så småningom, stå och gå och behövde inte rollatorn längre. Den mystiska värken hade försvunnit, t.o.m de obotliga nervsmärtorna.

Jag undrade hur hon hade reagerat – om hon hade blivit arg på den förste läkaren som skrev ut Zocord. Nej, sa hon. Han var så trevlig, lyssnade osv och tog själv samma typ av medicin och därför litade jag på honom. Men vid mitt sista besök ville jag inte belasta honom med min värk etc. för då var han han betydligt sjukare än jag. ---

P.S
Jag skulle önska att vårdtagare/vårdpersonal, oftare, tänkte på läkemedelsbiverkningar som en möjlig differientialdiagnos.

Kicki Fredlund

10 mars 2016 18:12

Oj, det var en utförlig upplysning om makens medicinering. Faktum är att hans värk är mycket mindre nu sen han slutat Astavastatin.
Tack!