Igår hade vi tid på e.m för att lägga om till vinterdäck, fick då också reda på orsaken till pysläckan på ena framdäcket (har fått fylla på luft en eller ett par gånger i veckan). Det satt en spik i däcket.

Det var andra gången som det var orsak till en pysläcka, förra gången var i vintras när vi var till Uppsala.

Nu står träden allt mer kala. Bara snön som fattas. Vädret har ju blivit både gråare och kyligare (minusgrad i natt)

Jag gick en lång promenad med hundarna igår innan vi åkte till Säter. Plötsligt var inte Triss med, hon hade stannat upp på sigen. Jag fortsatte att gå, så hon hade flera hundra meter att springa ifatt oss på.

Orsaken till stoppet kunde man ju räkna ut med näsan, nån äcklig doftfläck att rulla sig i.

Det blev till att stoppa henne i badkaret, igen! Aldrig har jag haft en hund som fått lov att bada så ofta som den där lilla snuskgrisen.

Nu ska jag åka till Falun och klippa mig. Har väntat alldeles för länge, så det ska bli riktigt skönt att få håret rejält kort igen.

Jag tar med mig Maya så får hon busa med syrran.

Det är konstigt att den här kiosken i Åselby, som kallades för Murres kiosk, fortfarande får stå kvar.

För många herrans år sen var den flitigt besökt för både det ena och det andra, men nu står den bara där. Snart växer träden in i huset. Ingen större åverkan är heller gjord under åren, vilket också är konstigt med tanke på hur allting brukar förstöras när det står tomt.

Jolly har hamnat på sniskan när hon sover i soffan.

Med posten idag fick jag denna kallelse. Är det läge att bli nervös?   

Igår ringde Anita, min äldsta syster, och talade om att vår halvbror Nicke hade dött.

Han var 20 år äldre än jag, från min pappas tidigare äktenskap. Jag har inte haft mycket kontakt med honom, men ändå sporadiskt i vuxen ålder.

Senast besökte jag honom i våras när vi var i Sundsvall. Han bodde då på ett äldreboende, för något år innan hade han varit tvungen att amputera ett ben.

Nicke, som egentligen hette Nils (efter vår pappa), men han kallade sig Nisse (liksom pappa), men för mig har han alltid varit Nicke.

Han hade ärvt den konstnärliga sidan efter vår pappa, nåt som jag önskat att jag också hade gjort.

Han gjorde vackra föremål i trä.

Jag brukade alltid få något som han gjort varje gång vi träffades. En gång dessa vackra knivar i olika träslag.

Den 16:e denna månad skulle han fyllt 91 år.

Jag har gått igenom mina album både framlänges och baklänges, för jag visste att jag hade flera kort på Nicke.

Till slut hittade jag vad jag sökte.

Taget för många år sedan, men det är så har jag minns honom, även sen när han blev vithårig.

Berra hade ju redan ätit upp halva när jag kom på att det var ett tema på räkmacka.

Vi var till Borlänge på f.m Berra hade tid hos sjukgymnasten. Det var på ICA MAXI som vi intog varsin stor smörgås, men min var ingen räkmacka.

Att det är november märkts det inte mycket av, massor av plusgrader, även om natten.

Idag skiner dessutom solen.  

Vi ska åka till Borlänge, Berra har tid hos sjukgymnasten. Hoppas att han kan göra något åt Berras illamående.

Jolly älskar den gamla långhåriga mattan som jag hittade i en skrubb häromdagen. Hon sover väldigt mycket nu för tiden, men utomhus är hon fortfarande pigg och vill vara med. I alla fall en stund.

Det är ett ovanligt milt väder. 9 grader varmt redan kl 7 i morse. Det är ju faktiskt 1 november idag.

Berra föjde med till skogen , trots att han mådde dåligt, men efter en promenad när han hade Triss med sig så satt han sen i bilen medan jag spårade. När vi kom hem blev det sängen för hans del.

Vi var ganska många idag, dessutom två nya, som inte varit med tidigare..

Isa, som har en ung schäfer, Kross...

och Eva, som har en liten Jack Rassel, Tilda och en springerspaniel, Åke. Det blev bjudkaka idag också, det var Ylwa som hade med sig.

Ska Eva hålla tal...eller?

Idag gjorde Maya ett uselt spår. Helt ointresserad, så jag bröt efter några meter.

Men en som var hur duktig som helst var Jolly. Jag hade lagt ett knappt 600 meter långt spår med 5 apporter till Isas Kross. Isa som var med oss för första gången visste inte att vi brukar följa med på varandras spår, så hon hade gått det spåret med Kross medan jag gick Mayas.

Det var ett helt osnitslat spår, så när hunden tappade bort sig (han blev nödig och gick ifrån spåret), så hade dom ingen aning om var spåret gick åt för håll. Men Kross hade plöstligt ändå kommit till slutet och tog slutapporten, men med tre missade apporter på vägen.

Jag tänkte att Jolly kunde få prova att gå samma spår för att eventuellt hitta dom missade apporterna.

Hon spårade otroligt målmedvetet utan att bry sig det minsta om snurrandet som Isa och Kross gjort, hon följde ursprungsspåret utan att ta nosen från backen en enda gång. Tog de tre missade apporterna + slutet (som jag kastat in från vägen så att det också skulle finnas där).

Trött blev hon, för jag brukar inte låta henne få så långa spår, så hon somnade på en gång när vi kom hem och hon sover fortfarande som en liten gris.

Lilla snuttan