Maya fortsatte att kräkas igår (torsdag). Nu var ju magen tom, så det var bara blodblandat skum som kom upp. Blod kan det ju bli av att hon kräkts så mycket att nåt litet kärl brustit.

Men framförallt var hennes allmäntillstånd så dåligt att jag blev orolig. Började ringa min veterinär redan kl 8, men kom naturligtvis inte fram.

Berra skulle dessutom vara på VC för provtagning 8,30 och han mådde så dåligt att jag var tvungen att köra honom dit. Stannade till hos veterinären, men hans nya receptionist satt i samma samtal i 15 minuter, så jag kunde inte fortsätta att vänta utan åkte hem och ringde till Falun, samt åt frukost (Berra hade varit fastande för proven).

Vi fick komma till Djursjukhuset på en gång, med det facila (inte) tillägget 550 kr för att det var akut.

Eftersom Maya kräktes, så fick hon avvakta i bilen tills en sköterska kommit och tittat på henne.

Ganska eländig ser hon faktiskt ut.

Veterinären var nyanställd i Falun så jag hade inte träffat henne tidigare.

Det togs blodprover, där allt såg bra ut förutom att sänkan var hög, men det var väntat med tanke på omständigheterna.

Först ville dom behålla henne över natten till idag, men jag tackade nej. Jag kan kolla henne själv och kunde ha kommit tillbaka idag om det behövts.

Det blev tillräckligt dyrt ändå (3.462kr), än att lägga på en övernattning.

Idag är Maya piggare, har fått behålla maten, pyttesmå portioner flera gånger över dagen

Det var inte så kul att åka iväg på valpkursen i onsdags kväll, när Maya mådde så dåligt och spydde och sket om vartannat.

Men Berra fanns ju ändå hemma, så hon blev ju inte lämnad ensam.

Inte så lätt att ha koll på alla samtidigt. Här ska dom träna på att gå fint i koppel...

"Vad har du för gott i handen matte?"

En som tränat duktigt sen förra kurstillfället veckan innan, var kursens yngsta deltagare. Hon hade jättefin kontakt med sin lilla Lovis.

När jag kom hem på kvällen kom inte ens Maya ur sängen för att hälsa, så jag förstod att hon mådde riktigt pyton, den mat hon fick i sig kräktes hon omgående upp igen.

Nostalgi är bl.a att bläddra i gamla album. Här är vår whippet Bellis med sina valpar från 1974 (en av mina första kullar, och den enda på whippet). Jag måste rätta mig här, för bilden är från februari 1975.