Det här brukar väl vara gott och smakfullt, så det var lätt att välja dagens.

Men tyvärr var det inte alls smakfullt, fläsket saknade helt sälta, det gjorde även grönsaksstuvningen och potatisen var blöt och osmaklig, dessutom var maten inte varm.

Vi hade tänkt att stället skulle få en ny chans på hemvägen, men då var det så otroligt mkt bilar där, så vi stannade inte.

Folk verkade vallfärda norrut på skärtorsdagen.

Om inte helt, så i allafall till största delen, ett stenhus.

Nu är vi hemma igen. Jag brydde mig inte om att skriva i bloggen att vi skulle åka bort ett tag.

Onödigt att upplysa om att huset står tomt flera dagar.

I tisdags åkte vi till Sundsvall. Resan gick bra, men jag fick hålla mig lugn och fin när vi hamnade bakom en karavan av stora lastbilar, på en väg som inte medgav omkörningar.

Fram på e.m stannade vi och åt här på Hakke Gård, ett ställe i charmig vikingastil strax norr om Gävle.

Jag tog fler bilder därifrån, men eftersom flera passar in olika teman i "365 foton" så jag återkommer med dom.

Passade på att ta en kortare rastningspromenad med hundarna på platsen.

Som vanligt förundras jag över att folk inte plockar upp skiten efter sina hundar. Hela stigen var kantad av högar, trots att det fanns hur många sopställen som helst, där man kunde slänga sina bajspåsar.

Vi kom fram till Gaffelbyns vandrahem i Sundsvall vid 5-tiden. Där hade vi bokat rum.

Här i Karins gård hade vi vårt rum precis innanför dörren till höger, med fönster mot skogen.

Ett perfekt ställe att bo på med hund, tillräckligt rymligt för att ha med sig alla fyra. Nära till skogsstigar.

Maya var lite upprörd på kvällen, för det var lite stökigt, några som var något överförfriskade kom och gick, hon tyckte hon borde säga till varje gång. Så tyst var det inte heller när nån slamrade i det gemensamma köket med matlagning (eller vad det var) halv 11 på kvällen.

Jag som sover ganska dåligt i vanliga fall och bedrövligt dåligt när jag sover borta i främmande säng, fick kanske 2,5 timmes sammanlagd sömn.

Hundarna, som inte alls ville dassa klart på kvällspromenaden i främmande miljö, dessutom mörkt ute med alla spöken som Maya gärna ser, dom fick jag gå ut med halv 6 på morgonen i dubbla omgångar, eftersom jag inte går med alla fyra samtidigt.

Här är anledningen till vår resa. Triss blir ihärdigt uppvaktad av Diego.

Vi kom fram till