När jag fick Hundsport med posten idag, såg jag att professor Gustaf Björck gått ur tiden.

Åke Hedhammar hade skrivit ett In memoriam om honom.

Hos Gustaf Björck och hans fru Mona (även hon veterinär men jobbade inte aktivt med djur) fick jag arbete som barnflicka 1959 till deras son Sven, född -57 (som också blev veterinär).

Eftersom Gustaf (då var jag inte Gustaf med honom, det var titlar som gällde  på den tiden "laborator Björck" fick jag säga och fru Björck), kände till mitt stora djurintresse, så såg han till att jag fick arbete och utbildning till djursjukvårdare (han var min lärare) på gamla "Stutis" Veterinärhögskolan i Stockholm 1960.

Senare har vi hälsat på när Gustaf och Mona bodde i Skara. Jag och Mona brevväxlade också under flera år.

Jag minns fortfarande min allra första arbetsdag. Det kom in en illa skadad hund från ett hundslagsmål. Jag skulle vara den som höll hunden medan den lappades ihop. Jag trodde jag skulle svimma av allt blod, jag mådde såå illa. Jag gick och kräktes när det var klart.

När jag kom hem efter min första dag, så grät jag hejdlöst och sa till mamma: När jag nu fått ett drömjobb så klarar jag inte det, för jag tål inte se blodet och hur illa skadad hunden var.

Men tack o lov, man blev snart van och det dröjde inte länge förrän jag klarade både blod och att assistera osteril före operationer.

Hittade ett gammalt foto som jag skannat. Det är jag och May-Brith som gör klart operationsrockar som ska in i autoklaven för att steriliseras.

Jag blev ju inte kvar så länge på Stutis, för redan 1961 så flyttade jag med Berra till Dalarna, men det är en ju annan historia.

Med flera plusgrader och sol, så är det ett rejält takdropp.

Idag är det 7 år sen min sista boxerkull föddes.

Korad Travarens Je' taim Dream (Tess) stolt mor till Travarens K-kull Kantarell (Vicky), Klenod (Irma), Kleo Will (Viola), Korall (Elsa), Kash Pay (Kash), Kismet och den vita Kio Kio (Nicke). Pappa till kullen Korad Swedbox Marco Polo.

Jolly var utlånad medan jag hade den kullen, då det var hennes kullsyster som var mamma, men Jolly älskade valparna när hon kom hem på besök.

Ibland saknar jag att få se dessa ljuvliga boxervalpar växa upp. Men jag inser att det var dags att sluta med en bruksras som trots allt kräver mer än en mindre ras.

Suget efter en valpkull finns där och jag hoppas att det ska bli en under våren efter Triss.