Oj, jag darrar än.

Jag går ju minst en tur om dan med Maya ensam för att koppelträna henne. Idag tog jag henne med när jag skulle ta in ved.

Jag har skottat hela vägen ner till vedförrådet..

men jag har även skottat ner mot dammen, för det går ett skoterspår där, som jag nyttjar på promenaden.

Maya gjorde fina framsteg med kontakten när hon gick kopplad, men när jag släppte lös henne för jag skulle ta in veden, så stack hon som en raket ner till dammen där änderna simmade.

Jag ropade, skrek, VRÅLADE att hon skulle komma tillbaka, medan jag såg för min inre syn hur hon skulle hamna i vattnet.

Jag sprang in för att hämta Triss, som skulle få locka Maya till sig, men då kom hon efter mig, PUH!!

Hämtade kameran och tog kort där hon gått ner på isen...

Det var ju bara rena turen att den tunna isen höll.

Det var ju tur att jag inte högg mig i fingrarna, så som dom skakade efter Mayas skrämselskott.

På gårdagens promenad var ju Maya väldigt iakttagande på änderna, men det intresset höll på att sluta illa idag. Men om det återkommer jag i dagens inlägg på bloggen.

-10 grader idag. Berra hade tid hos sjukgymnasten (jag klarar mig just nu utan behandling). Det var tur att han äntligen mådde bättre, för både igår och dan innan var han däckad av huvudvärk och illamående.

Igår skulle Berra varit till hjärtmottagningen i Falun för kontroll av pacemakern, men det var bara att ringa återbud.

Vi "snodde" ström till kupévärmaren hos sjukgymnasten (vi står på hans parkeringsplats), för vi hade ju hundarna i bilen.

Jag tog en vända på sjön innan vi åkte till Borlänge. Det har ju kommit rejält med snö senaste dagarna, så det blev snöpulsning på orörda vidder för hundarna. Själv fick jag hålla mig till ett moddigt skoterspår.

Är det Maya gräddnos detta? Dom har inget emot att busa i snön och trycka ner varandra.

När vi kom hem igen, så tog jag en sparktur med Maya, både för att hon skulle få springa av sig lite mer, men även för hon behöver all koppelträning hon kan få, hon drar fortfarande som en besatt om hon ser nåt som hon tycker är intressant.

Sen skottade jag snö och hämtade in ved. Blev så trött av det så benen knappt bar mig när jag var klar

Det var ovanligt mycket änder i dammen, och Maya var kollosalt intresserad.

Jolly har inte gått på bandet på jättelänge, minst ett år. Men hon tyckte det var trevlig och spatserade på med viftande svans. Såg att klorna var långa, så dom har jag klippt idag.

Under tiden hade hon ett gäng åskådare, men Skorpan hade nyss gått på bandet, så hon borde ju vara nöjd.

Nu har jag börjat träna Skorpans gång på löpbandet. Hon får mycket bättre rörelser där, när det är jämnt under tassarna, så slipper hon snöpulsa ute, som är jobbigt för henne.

Den här sylvassa hackan var med i en låda vid ett av mina auktionsköp. Man ska ha den till att hacka grönsaker. Nu ska den ut på Tradera, får se om det finns nån hugad spekulant.

Det snöar ute och är -2 grader. Jag är glad för varje dag som vi slipper kylan.

Igår åkte vi till Säter och handlade och lämnade iväg paket, sen Petra varit här.

Tog hundpromenaden på sjöisen, som var i halaste laget att gå på utan spark, man fick hålla sig där det inte var plogat.

I skogen (det lilla som finns kvar) på andra sidan sjön, höll en maskin på att plocka ihop timret och lägga upp i enorma travar.

Hundarna var glada att äntligen få fatt i en pinne att kampa om.

Pinnen fick följa med ut på sjön, Triss kommer farande och ska också vara med

  Berra och Skorpan får nöja sig med att gå en mindre vända där Skorpan får gå i koppel för att inte rusa för mycket.

Senare på dan fotograferade jag föremål som ska säljas på Tradera, det är lite pyssligt och tar en hel del tid att få annonserna klara och utlagda, men nånting ska jag väl ha att göra.

Dessutom lyssnar jag på nån ljudbok under tiden, det har blivit mest kriminalromaner på sistonde, det verkar vara det största utbudet bland ljudböckerna. Ibland tar jag vad som helst som dyker upp som titel när jag letar.

Har nyss bl.a lyssnat på Aino Trosells Krimineller ll (kriminalnoveller) m.fl

Igår kom kassören i Boxerklubben Gävle Dala hit med bokföringen. Jag är ju revisor i klubben tillsammans med en till.

Med sig hade hon ett litet barnbarn på 1,5 år, en så härlig liten kille.

Snacka om att vara hundvan, han bara föste undan Maya lite nonchalant när han inte ville bli pussad, men annars hade han i.o.f.s inte nåt emot det heller. Både Triss och Maya var överförtjusta att ha honom här.

Pekbok i modern tappning. På sin mormors mobil visste han precis hur man skulle göra.