Oj, jag darrar än.

Jag går ju minst en tur om dan med Maya ensam för att koppelträna henne. Idag tog jag henne med när jag skulle ta in ved.

Jag har skottat hela vägen ner till vedförrådet..

men jag har även skottat ner mot dammen, för det går ett skoterspår där, som jag nyttjar på promenaden.

Maya gjorde fina framsteg med kontakten när hon gick kopplad, men när jag släppte lös henne för jag skulle ta in veden, så stack hon som en raket ner till dammen där änderna simmade.

Jag ropade, skrek, VRÅLADE att hon skulle komma tillbaka, medan jag såg för min inre syn hur hon skulle hamna i vattnet.

Jag sprang in för att hämta Triss, som skulle få locka Maya till sig, men då kom hon efter mig, PUH!!

Hämtade kameran och tog kort där hon gått ner på isen...

Det var ju bara rena turen att den tunna isen höll.

Det var ju tur att jag inte högg mig i fingrarna, så som dom skakade efter Mayas skrämselskott.

På gårdagens promenad var ju Maya väldigt iakttagande på änderna, men det intresset höll på att sluta illa idag. Men om det återkommer jag i dagens inlägg på bloggen.