Jag viskar till Skorpan "ska vi träna", så tyst att inte dom andra hundarna hör, då kommer Skorpan farande i full fart eftersom hon älskar att träna och vet att det vankas godis då.

Vi är i hallen och tränar om dom andra är i rummet och vice versa.

                 Det Det gäller att få henne att förstå att hon ska hålla emot när jag trycker försiktigt framifrån, bakifrån eller växelvis på lårens båda sidor. Då måste hon använda sina muskler. Vänster sida går ju sämst, där tippar hon över och håller inte emot, men vi jobbar på det.

Bara att få henne att stå på alla fyra är en utmaning, för hon bara vill sätta sig ner när man tar på henne, så det är den första övningen.

Pia var snäll och kom och hjälpte mig idag igen. Jag hade kört fast och fattade inte hur jag skulle fortsätta.

Med hjälp från One.com support och chatt, så kom vi vidare.

Men det kommer att bli alldeles för mycket jobb och alldeles för krångligt att föra över den gamla hemsidan i en den nya. Så jag nöjer mig med att det kommer att gå att länka till den gamla från den nya om man vill det.

Det kommer säkert att ta sin lilla modiga tid ändå.

Jag hann iaf ut med hundarna i god tid innan det blev mörkt. Berra var bättre idag, så han och Skorpan gick sin lilla vända.

I går  var det omslag i vädretigen. Efter snöfallet för ett par dar sen, så var det nu + 4 grader och snön smälte undan i rasande fart.

På f.m kom Marianne på fika och en "snackstund"

  På Elsa Anderssons hade hon varit och inhandlat varsin budapestbakelse. Dom var jättegoda med gott om mandariner i, inte alls så sliskigt söta som dom man kan köpa på ICA.

Berra mådde dessvärre skit, så efter fika gick han och la sig. Det hjälpte inte att M hånglade med honom en stund.

Jag följde med M till skogen för att promenera med hennes hundar. Maya var den enda av våra som jag kunde ta med mig. Dom andra hade aldrig klarat av att gå i flocken.

Maya var lite försiktig och vågade inte ta kontakt med Mariannes flock (dom är 7 st) utan höll sig lite vid sidan. Aldrig har hon varit så lugn på en promenad.

  Scilla njöt av att rulla sig i den snö som ännu fanns kvar.

Gamla Canela, hunden som följde med M hem från Spanien, hänger med än, nu 17 år gammal och stendöv.

Sen e.m gjorde jag kroppkakor, som Berra kom upp och åt, för att sen gå och lägga sig igen.

Det började frysa på igen på kvällen, så nu väntas snorhala vägar efter smältsnön.

Det är inte bara en som är hoppfull här, när hundarna hoppas på att få godis ur Mariannes fickor.