Det är bara att konstatera att vi har fått en snuskhund till i familjen.

Maya tycks ha ärvt Triss' alla dåliga sidor.

Hon knaprar på ALLT hon kommer över (även böckerna i bokhyllan). Stenar och pinnar får plockas ur munnen hela tiden. Större pinnar får hon ju bära på, men alla små som hon tycker att man kan äta upp får plockas ut (om man hinner med). Nu är hon dålig i magen igen, knappast förvånande.

Skyr inga fattenpölar, går hellre igenom än runt.

Igår hade hon rullat sig i nåt stinkande.

Det blev till att bada henne. Hon ser ganska lidande ut i karet.

Nu ska jag väl inte behöva bada henne inför hennes utställningspremiär, som infaller den 9 juli i Möklinta. Brodern Marre kommer också dit.

Högt uppe vid Älvmötet i Djurås fanns en paviljong, den såg ganska ny ut. Undrar vad dom har den till, den var för liten att dansa på, men en orkester platsar nog i den.