Idag skulle vi in till Borlänge för att prova ut nya glasögon. När vi åkt en bit kom jag på att vi nog tagit fel på tiden. Jo en timme senare än vad vi trodde, skulle vi vara där.

Då passade vi på att titta in till en gammal god vän, faktiskt en av de första vi lärde känna, när vi flyttade till Dalarna 1961. Det är inte så ofta vi ses, det var faktiskt nästan tre år sen sist.

Jag kallar henne M här. Hon haltade och det hade hon inte gjort när vi träffades senast, så jag frågade vad som hänt och fick höra en skrämmande historia.

I oktober 2011 var M ute med sin hund på promenad (en liten hund typ malteser), då möter dom en kvinna med en större hund. M ber att kvinnan inte ska släppa fram sin hund då Ms hund är rädd för stora hundar, men vad gör människan, jo hon kopplar loss sin stora hund och säger att den är såå snäll.

Jovisst snäll var den, men lilla hunden blir rädd och snor runt benen på M så hon rasar i gatan, blir liggande oförmögen att ta sig upp, hon hade krossat höften.

Vad gör kvinnan med hunden, jo, hon säger att hon har bråttom för hon har en tid att passa, tar sin hund och lämnar M liggande i svåra smärtor på gatan.

Det kommer senare en man på cykel som hjälper M och hon hamnar på sjukhus med sin krossade höft, där en protes fick sättas in.

Fortfarande mer än två år efter detta så är hon inte bra i höften.

Hur i helvete kan en människa bete sig på det viset??? Jag hade utan tvekan polisanmält för misshandel eller vad som helst, men M är så snäll att hon inte ens kom på den idén.

Jag var tvungen att skriva av mig detta, jag blev så otroligt upprörd på Ms vägnar.