Idag när vi varit på bilprovningen, så åkte vi till ICA där jag skulle lämna ett paket som brev.

Som dom flesta vet, så säljer jag på Tradera. För att portot ska bli så lågt som möjligt för köparen så använder jag postens gamla rabattfrimärken. Man slipper bl.a betala 12 kr extra för skrymmande brev.

Jag har haft många dispyter med både brevbärare och ICAbutiker om att frimärkena gäller trots att de ser ut att vara värda mindre.

Bl.a har jag lämnat in ett tomt häfte till ICA, som dom klistrat fast i sin låda där dom har frimärken, för att alla som arbetar där ska veta hur många frimärken som behövs för dom olika vikterna på breven/paketen.

Idag var det Berra som var in och skulle lämna ett paket, men blev nekad att lämna det.

När jag gick in och försökte ordna det så fick jag också nobben, för tjejen kände inte igen frimärkena och det stod 2 kr på dom. Hur jag än förklarade att det är olika priser och olika motiv, beroende på vilket år dom gavs ut, så var det nobben ändå och hon vidhöll att det skulle dit mer porto (18 + 12 kr till).

Jag fick ta mitt paket med och åka hem, men jag hämtade ett gäng rabattfrimärken av olika årtal och åkte tillbaka till ICA (för paketet skulle iväg idag).

När jag kom tillbaka till affären, så fick hon ju se att jag hade rätt. Jag frågade om jag inte skulle få nån ersättning för att jag fått åka extra mil för frimärkenas skull.

Först såg hon lite brydd ut, men en kollega sa att självklart skulle jag ha ersättning och så fick jag 80 kr.

Bra iofs, men i flera års tid har jag lämnat mina paket till samma tjej, så hon visste faktiskt att jag kunde detta med portot för rabattmärkena.

Hoppas att jag får lämna mina paket i fortsättningen, men för säkerhets skull kanske jag alltid borde ha ett häfte eller två med mig.

Nu flänger vi runt mest varje dag.

Igår var det dags att åka och hämta ut nya bilen, en Renault Megan. Det gjorde vi på förmiddagen, den hade då varit på service och kamremsbyte, en onödig utgift att starta med, även om bilfirman stod för halva kostnaden.

Idag var vi iväg och besiktade den, på bilfirmans bekostnad. Dessvärre blev den inte godkänd, då det var nåt fel på färddatorn, åter till bilfirman, där vi fick tid för den på deras verkstad nästa fredag. Det går ju på garantin, men ändå lite uppkäftigt att dom inte märkte det vid servicen.

Igår fyllde Stig-Ove år, vi åkte dit på e.m hade med Maya in, som fick träffa både sin mormors mor (måste ta kort på dom 4 generationerna nån dag).

Innan dess åt vi lunch på Coop utanför Borlänge, blev förvånad att se att hela restaurangen var omgjord och uppfräschad.

Skorpans syster Barbro är nog den snällaste av snälla, hon var så snäll mot Maya.

Ut på tomten stack dom också iväg i regnvädret.

Före påsk så sålde jag dessa ryska ägg, där alla är olika

Idag, när Maya blev 11 veckor, så blev hon vägd, avmaskad och fotograferad.

Vägningen gick väl sådär, hon jazzade runt på hushållsvågen, men jag tror vi enades om att hon vägde ganska prick 4 kg, avmaskningen var kvickt avklarad men det var mer än man kunde säga om fotograferingen.
Det är så mycket bus och spring i benen på henne att det nästan är omöjligt att få henne stilla ett enda ögonblick.

Säter är ju en gammal  pittoresk småstad med många äldre trähus.

På min promenad genom Säter igår morse. så såg jag en gammal port, som jag tyckte kunde vara värd at ta ett kort på.

Igår skulle vår bil in på service. Redan kl 7 på morgonen skulle jag lämna den på verkstaden.

Det var en kylig morgon, bara 3-4 grader varmt. Jag promenerade till Ylwa, för att tillbringa f.m där medan bilen blev klar. Jag tänkte fotografera min väg, 2,5 km, men det blev så himla kallt om fingrarna, så det blev bara den första biten genom Säter, som kom på bild.

Jag gick över bron där ån ringlar sig under.

Så kom jag till en korsning, då jag borde gått till höger (för det hade varit närmare), men gick rakt fram.

ICAs parkering gapade tom, så här dags på morgonen.

Passerade Biblioteket, ett ställe som jag besöker alltmer sällan.

Här ska jag svänga runt hörnet till höger

och gå hela den här vägen ut genom stan.

Och vidare hela den här vägen.

Sen hade jag att kämpa mig upp för den långa branta backen upp till bostadsområdet på Åsen.

Ylwa skjutsade mig tillbaka till verkstan, när bilen var klar. Då var jag i lite tidsnöd, för på e.m skulle Berra vara på Lasarettet i Avesta, där det var Hjärtskola, som ska vara tre gånger, den här var den första träffen.

Deltagare var människor som nyligen haft hjärtinfarkt och deras anhöriga. En läkare, som uppenbarligen älskade sitt jobb, pratade lättbegripligt och intressant vad som händer vid en infarkt med hjärtat. Visade bilder på overhead.

Hundarna fick stanna hemma, det var för ruggigt väder att sitta i bilen, så promenaden tog vi senare.

Ytan på skogssjön är för dagen lite krusig.