I morse stack vi iväg till Avesta, där Berra skulle vara redan kl 9.

Det var dags för första kontrollen efter hjärtinfarkten och ballongsprängningen.

Det var en annan läkare än den som skulle kollat honom, men det var jättetrevligt för det den som kom i stället var just den kvinnliga läkare som för tre år sen såg till att Berra kom till blodmottagningen i Falun, för hon misstänkte vad ingen läkare på VC kommit fram till trots samma blodprovssvar, att Berra hade blodsjukdomen Myelom.

Jag kände igen henne och frågade om det var hon, hon hade själv funderat på samma sak, men inte vågat fråga. (hon hade tänkt kolla i journalen efteråt)

Vi var kvar både länge och väl, hon gick igenom hela hans medicinlista och vikten av att äta än den ena och än den andra medicinen han har.

Berra har fortsatt högt blodtryck, nu skulle han bli kallad för att få en blodtrycksmätere som ska bärar hemma ett dygn.

Vad hon mera sa, var att han ligger nära diabetes i sina blodsockervärden. Han måste tänka på vad han äter och motionera mera för att slippa att sjukdomen bryter ut. (Är det inte det ena, så är det det andra)   

Här om dagen ringde Ulla, en undomsvän från tidiga tonåren, när jag bodde i Stockholm.

Hon är delägare i en andelshäst, som startar på Romme ikväll. Självklart bad jag att hon skulle komma förbi här innan travet.

Så halv två kom hon med sin sambo Hasse. Jag bjöd på lunch och vi fick tre trevliga timmar tillsammans innan dom åkte vidare till kvällens trav.

Vi var vänner från 1958, då vi båda sprang på Solvalla varje ledig stund, sen var jag så snabb med förlovning och flytt till Dalarna (1960-61), så våra träffar har blivit ytterst sporadiska genom åren.

Det var nog minst 10 år sen vi sågs senast.

Det är alltid lika kul att träffa sina gamla vänner från förr.

Ullas sheltie, som är precis lika gammal som Skorpan, fick dessvärre inte följa med in. Mina hundar tillhör ju tyvärr inte dom som välkomnar en främling.

Nu får vi hålla tummarna för att det går bra för hästen ikväll, men hon tillhör inte favoriterna och har ett tråkigt 8:e spår bakom startbilen. (A Perfect Trip heter hon).

Idag blev Maya och hennes syskon 3 månader. Det känns redan som om det var länge sen dom föddes.

Fortfarande bedrövligt svårt att få henne att stå stilla för en bild.

Jag hade velat jämföra henne på bild med mamma Triss vid samma ålder...

men jag hittade inte den bild jag letade efter, så det fick bli den här bilden på Triss när hon är 3,5 månad gammal.

Igår gick Maya sitt första spår. Naturligtvis hade jag glömt kameran hemma. Spåret var ytterst kort, ca 50 m, sista 10 metrarna blev hon riktigt intresserad och spårade fint fram till leksaken som låg och väntade. Hoppas hon blir duktig som sin mormor i spåret.

Triss fick också gå ett spår, som Ylwa lagt, hon började jättebra, men efter ca 200 m gick det lite sämre, hon flamsade fram och åter som hon brukar och tappade sitt spår, istället hamnade hon i ett annat spår, som redan var gånget, jag visste inte att det legat ett spå där, såg bara att Triss spårade som hon skulle. Det var ju inte så konstigt att hon inte hittade nåt slut (det var ju redan taget).

Släppte istället Jolly på samma spår och hon fick plocka in de apporter som Triss missat.