Jag har varken haft tid eller ork att blogga på några dar. Men nu är det över och även om det inte blir mycket tid över, så kommer jag i.a.f uppdatera bloggen hjäpligt.

I onsdags, 19 februari, när Triss var 61 dygn på väg, så började hennes förvärkar vid halv 5-tiden på morgonen. Så jag var beredd på valpning framåt kvällen, men redan efter nån timme började hennes värkar vara så kraftiga att jag ringde till Strömsholm för att höra om jag skulle lita på tempen, som då var 36,8 och alltså inte stigit till påbörjad valpning, eller på värkarna. " Vänta inte, åk iväg med henne" var deras råd.

Eftersom vi har så mycket närmare till Falu Djursjukhus så åkte vi dit. Hängde på låset när dom öppnade kl 9, hade då inte lyckats komma fram på deras jourtelefon, som skulle vara öppen mellan 8 och 9, innan ordinarie telefontid startade.

Nu är vi på plats och väntar på veterinären

 Under tiden tas det blodprov, för att  bl.a få veta hur kalkvärdet låg (värdena var bra både på kalk och annat)

Ida, mycket rar veterinär, som var en ny bekantskap för mig, hon hade tydligen inte varit där så länge.

Här känner hon att en valp är på väg framåt, röntgen förbereddes...

det var inte måttligt vad med valpar som fanns i den magen, men det hade jag redan på känn.

Triss var inte så imponerad av att ha en kanyl i benet, så den tyckte hon att man kunde ta bort.

Kl.10.15 kom första valpen, jag sög näsborrar och svalg fria från fostervätska och slem.

Hela undersökningsbordet var belamrat med prylar som kunde behövas.

Berra åkte iväg och köpte en semmeltårta till fikat, som vi och medhjälparna kunde kalasa på. Jag noterade på block valparnas ankomst, tiden, kön och vikt.

Allteftersom valparna föddes så blev ju Triss väldigt trött, tyvärr hade hon även två st icke fullgångna resorberade foster, och dom var jobbigast för henne att få ut, då fick vi vandra i sjukhusets korridorer för att hjälpa henne på traven, hon blev även satt på kalkdropp.

Valp nr 7 var nästan död när den föddes. Jag gav den inget hopp, men vi jobbade ändå på den för hjärtat slog.

och när den blev lagd i kuvös med extra syrgas så kvicknade den till och kunde läggas till dom övriga.

Men vid 3-halv 4 tiden började problemen. Det ligger en valp klar i utdrivningsvägen, men den kommer inte ut. Triss kämpar på med duktiga värkar, men ingenting händer.

Jag kunde känna en del av valpen utifrån, men den flyttades inte framåt, den hade fastnat.

Ny röntgen, två valpar kvar, en klar för utdrivning, en långt fram mot bröstkorgen. För att dom skulle ha nån chans alls så fick dom snittas ut. En holländsk kirurg, som skulle gått hem för dagen, stannade kvar och gjorde kejsarsnittet, valparna, en tik och en hane, hade inte kunnat komma ut normalt, för tikvalpen hade verkligen fastnat.

Valparna ligger själva medan Triss genomgår ett kejsarsnitt.

Tyvärr var båda så svaga att dom inte gick att rädda. Vår veterinär Ida, stannade kvar flera timmar extra, för hon ville inte åka hem förrän allt var klart. Heder åt en sån veterinär.

När vi klockan 8 på morgonen hade åkt iväg till Falun var i princip all snö borta och åkrar och ängar låg bara. När vi åkte hem kl 9 på kvällen så vräkte snön ner, så det var till att ta det vackert med den ömtåliga lasten.

I går morse såg det ut så här på altanen. Idag har det snöat minst lika mycket till.

Dessvärre gick det inte att rädda valp nr 7 heller. Jag gjorde allt jag kunde med vätska och värme under hela förmiddagen igår, men till slut fick hon somna hos sina syskon i valplådan.

Fyra tikar och två hanvalpar trängs nu i lådan hos mamma Triss, som verkar bli en riktigt bra mamma.

Skorpan, som inte var så värst intresserad av sina egna är nu fullständigt utom sig och skriker rakt ut när hon hör nån valp skrika i sovrummet, det är faktiskt riktigt synd om henne.

När jag gick och la mig i går kväll, så kunde jag konstatera att det gått hur bra som helst att inte fått en enda minuts sömn på 42 timmar. Men efter nattens också ganska klena sömn, har kollat valparna varje timme, så har jag idag varit fullständigt slut och halvt medvetslös, men nu är jag på väg in i andra andningen, så jag ska nog fixa den här natten också.

I morgon får jag ta itu med att ringa till alla spekulanter som inte får nån valp den här gången.

Även om jag var näst intill medvetslös av trötthet i morse, så var det skönt att vakna med sol som tittade in.

Det blev inte många timmars sömn totalt inatt. Var vaken mellan 24 och 03, det hjälpte inte att jag låg och läste. Efter kl 3 ville inte Triss vara kvar i valplådan, då släppte jag dels ut henne för att kissa (det gör hon flera gånger om natten) dels så hon kunde gå och lägga sig nån annanstans.

Vid 5-tiden fick jag en hostatack, som höll mig vaken ytterligare en timme.

Idag behöver jag inte göra många knop. Ska packetera lite som är sålt, ska dammsuga klart, började igår, men mattorna är kvar. Hundhåren syns förfärligt väl när solen skiner. Annars blir det nog en lat dag med hundarna känns det som.

Så härligt det var att se solen skina i morse, den har inte synts till på länge.

Vi var till Borlänge en vända. Triss fick stanna hemma.

Hon har nu installerat sig i valplådan.

Så på skogspromenaden var bara Jolly och Skorpan.

Skorpan "tappar" sina bakben ibland, men det generar henne inte, strax har hon ordning på benen igen och det hindrar inte henne från lek och bus.

"Tjockisen" äter sämre än nånsin, det finns ju ingen plats i magen för mat. Men lite fil och en äggula lapar hon ändå i sig.

Nu är det ca 5 dagar kvar, hon har ökat  3 kg i vikt! Det trots att hon säkert tappat en del av sin ursprungliga vikt eftersom hon ätit så dåligt flera veckor nu.

Igår hade vi då klubbens årsmöte. Den här gången kom jag på rätt dag.

En som kom ångande lite sent var Lars-Åke, som skulle vara mötets ordförande, han hade missat lite på tiden.

Mötet var ganska snart avklarat, inga konstigheter nånstans.

Jag hamnade på ett par platser, dels tillsammans med Ninni som pressombud. (Har skickat några bilder redan till Dalatidningarna, får se om dom tar in dom) Och dels som en av tre i valberedningen.

Maggan, som suttit i styrelsen i många år tidigare avtackades nu för att hon varit med i utställningskommittén (även det under många år)

Flitig pristagare var Ninni, som här tar emot vandringspriset för bästa bruksekipage. Hon vann även Klubbtrofén och har tagit dubbla titlar i Rallylydnad.

T.o.m jag fick pris, en graverad minnestallrik till Triss för det svenska utställningschampionatet.

Nya styrelsen ser ut så här, egentligen är det även fjolårets styrelse, det är bara Eva längst till vänster som är nyvald.

Här är trion som vunnit klubbens vandringspriser. Ninni i Bruks, Sandra i Agillity och Ann-Chistin i Lydnad. Förutom vandringspriserna, har dom också vunnit KMs olika grenar.

Den obligatoriska smörgåstårtan (som var 4 st) avslutade sen årsmötet.

Det är skönt att det finns viltstängsel utefter vägarna. Det är nog många älgar som räddats till livet tack vare dessa nät.

 Det ska inte vara 3 grader varmt ute i mitten av februari, men det är det idag.

Igår vräkte snön ner i stora lappvantar, jag ville inte ens öppna fönstret för att ta kortet.

Vägen var i ett misserabelt skick när jag åkte till Hedemora för att handla.

Men sen övergick det hela i regn och snön smälter undan i rasande fart.

Jag fick dessutom för mig att vi hade årsmöte igår och kunde inte fatta varför det var så tomt på parkeringen. Men fasen, det är ju idag vi har årsmötet   

Triss på sedvanlig förmiddagsplats i husses knä. Som vi väntar med spänning att få veta vad som döljer sig i den jättestora magen.

Det finns många sätt att skylta, här är det skyltat till byarna, som ligger i närheten där vi går våra skogspromenader med hundarna.