Direktlänk till inlägg 21 februari 2014

Glädje och sorg

Av Kicki Fredlund - 21 februari 2014 16:08

Jag har varken haft tid eller ork att blogga på några dar. Men nu är det över och även om det inte blir mycket tid över, så kommer jag i.a.f uppdatera bloggen hjäpligt.

I onsdags, 19 februari, när Triss var 61 dygn på väg, så började hennes förvärkar vid halv 5-tiden på morgonen. Så jag var beredd på valpning framåt kvällen, men redan efter nån timme började hennes värkar vara så kraftiga att jag ringde till Strömsholm för att höra om jag skulle lita på tempen, som då var 36,8 och alltså inte stigit till påbörjad valpning, eller på värkarna. " Vänta inte, åk iväg med henne" var deras råd.

Eftersom vi har så mycket närmare till Falu Djursjukhus så åkte vi dit. Hängde på låset när dom öppnade kl 9, hade då inte lyckats komma fram på deras jourtelefon, som skulle vara öppen mellan 8 och 9, innan ordinarie telefontid startade.

Nu är vi på plats och väntar på veterinären

Under tiden tas det blodprov, för att bl.a få veta hur kalkvärdet låg (värdena var bra både på kalk och annat)

Ida, mycket rar veterinär, som var en ny bekantskap för mig, hon hade tydligen inte varit där så länge.

Här känner hon att en valp är på väg framåt, röntgen förbereddes...

det var inte måttligt vad med valpar som fanns i den magen, men det hade jag redan på känn.

Triss var inte så imponerad av att ha en kanyl i benet, så den tyckte hon att man kunde ta bort.

Kl.10.15 kom första valpen, jag sög näsborrar och svalg fria från fostervätska och slem.

Hela undersökningsbordet var belamrat med prylar som kunde behövas.

Berra åkte iväg och köpte en semmeltårta till fikat, som vi och medhjälparna kunde kalasa på. Jag noterade på block valparnas ankomst, tiden, kön och vikt.

Allteftersom valparna föddes så blev ju Triss väldigt trött, tyvärr hade hon även två st icke fullgångna resorberade foster, och dom var jobbigast för henne att få ut, då fick vi vandra i sjukhusets korridorer för att hjälpa henne på traven, hon blev även satt på kalkdropp.

Valp nr 7 var nästan död när den föddes. Jag gav den inget hopp, men vi jobbade ändå på den för hjärtat slog.

och när den blev lagd i kuvös med extra syrgas så kvicknade den till och kunde läggas till dom övriga.

Men vid 3-halv 4 tiden började problemen. Det ligger en valp klar i utdrivningsvägen, men den kommer inte ut. Triss kämpar på med duktiga värkar, men ingenting händer.

Jag kunde känna en del av valpen utifrån, men den flyttades inte framåt, den hade fastnat.

Ny röntgen, två valpar kvar, en klar för utdrivning, en långt fram mot bröstkorgen. För att dom skulle ha nån chans alls så fick dom snittas ut. En holländsk kirurg, som skulle gått hem för dagen, stannade kvar och gjorde kejsarsnittet, valparna, en tik och en hane, hade inte kunnat komma ut normalt, för tikvalpen hade verkligen fastnat.

Valparna ligger själva medan Triss genomgår ett kejsarsnitt.

Tyvärr var båda så svaga att dom inte gick att rädda. Vår veterinär Ida, stannade kvar flera timmar extra, för hon ville inte åka hem förrän allt var klart. Heder åt en sån veterinär.

När vi klockan 8 på morgonen hade åkt iväg till Falun var i princip all snö borta och åkrar och ängar låg bara. När vi åkte hem kl 9 på kvällen så vräkte snön ner, så det var till att ta det vackert med den ömtåliga lasten.

I går morse såg det ut så här på altanen. Idag har det snöat minst lika mycket till.

Dessvärre gick det inte att rädda valp nr 7 heller. Jag gjorde allt jag kunde med vätska och värme under hela förmiddagen igår, men till slut fick hon somna hos sina syskon i valplådan.

Fyra tikar och två hanvalpar trängs nu i lådan hos mamma Triss, som verkar bli en riktigt bra mamma.

Skorpan, som inte var så värst intresserad av sina egna är nu fullständigt utom sig och skriker rakt ut när hon hör nån valp skrika i sovrummet, det är faktiskt riktigt synd om henne.

När jag gick och la mig i går kväll, så kunde jag konstatera att det gått hur bra som helst att inte fått en enda minuts sömn på 42 timmar. Men efter nattens också ganska klena sömn, har kollat valparna varje timme, så har jag idag varit fullständigt slut och halvt medvetslös, men nu är jag på väg in i andra andningen, så jag ska nog fixa den här natten också.

I morgon får jag ta itu med att ringa till alla spekulanter som inte får nån valp den här gången.

Allmänt · Hundarna

Dela

kicki g k

21 februari 2014 17:49

Sorg och glädje, tur att det gick bra för de flesta.Kram

Glädje och sorg

Q-kullen 8 veckor.

Trevliga fikabesökare.

Joanna här igår.

Valparna ute.

Så glatt överraskad jag blev.

Presentation

Kalender

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

365 foton 2016

365 foton 2015

365 foton 2016

RSS

Besöksstatistik

365 foton 2014

Gästbok