Idag hade jag tid hos min veterinär kvart i 10 med Skorpan, för i måndags såg jag att hon hade en fistel vid analöppningen. Misstänkte genast att det var nåt med analsäckarna, så jag ringde till Sören och fick alltså komma dit idag.

Det var som jag trodde, en inflammerad analsäck hade gett upphov till en böld som spruckit. Ett förlopp som kan gå väldigt fort, bara nån dag. Det förklarar varför jag inte sett nåt tecken på detta tidigare.

Skorpan skrek som en liten gris, när hon undersöktes. Lika mycket för att jag måste tvångshålla henne (det är det värsta hon vet, hon får väldigt lätt panik då), som för att det gjorde ont.

Efter att blivit bedövad med Xylokainsalva, så fixade hon det bättre även om hon var lika förtvivlad för att bli fasthållen. Men det är inte så himla lätt att fixa analsäckarna på en hund som det inte har nån svans att hålla i.

Nu får hon äta penicillin och Canidryl i 10 dar.

Igår vaccinerade jag Triss med andra sprutan mot herpes. Jag mätte och vägde henne också med ca 10 dagar kvar till nedkomsten. Hon väger nu 14,3 kg och är 69 cm om magen, 57 cm i midjan/ljumskarna.

Triss har svårt att förstå varför hon är så otymplig, hon äter dåligt och är allmänt ganska låg nu.

I nysnön, som fallit på morgonen, så blev det avtryck av mina kängor när jag skulle ta ut bilen för att åka till veterinären med Skorpan.

När vi gick med hundarna igår så var det mer än lovligt blött på skogsstigarna. Inte lär det väl vara bättre idag när det kommer ner snöblandat regn från en helgrå himmel.

Hundarna var ovanligt nosiga, så jag misstänkte att det gått en hund där ganska nyligen.

Även Triss var intresserad av vem som gått här nyss. Hon lullar så sakterliga nu med sin stora mage, vi får lov att vänta in henne lite emellanåt.

Men plötsligt måste jag kalla in Jolly och Skorpan, för jag misstänkte att det kunde finnas en hund framför oss...

för när Jolly har den där storleken på raggen på ryggen, då måste hunden varit här väldigt nyss.

Jodå, en Riesenschnauzer som brukar gå i samma område fanns mycket riktigt framför oss.

Då måste jag koppla upp hundarna och gå år sidan, för dom trissar upp varandra och låter väldigt illa. Men så snart mötet är avklarat kan jag släppa dom igen, som tur är skulle aldrig Jolly springa tillbaka efter en annan hund, det är bara just mötena som är så jobbiga (för både hundarna och mig).