I går hade Berra tid för kontroll på blodmottagningen i Falun.

Vi var i valet och kvalet hur vi skulle göra med hundarna, men med tanke på vädret så fick dom stanna hemma.

Vi gick en rejäl promenad innan med dom. Jag tänkte att på 4 timmar är vi hemma igen och det klarar dom att vara ensamma (trots att det inte hänt många gånger i deras liv att dom lämnats så länge)

Nu var det sån otur att läkaren var jätteförsenad, så vi fick vänta 55 minuter över utsatt tid. När det gått 45 minuter var vi beredda att åka hem, så jag gick till receptionen och sa att hon kunde säga till läkaren att han fick ringa i stället om blodprovssvar och annat vi behövde veta, men då gick hon och skyndade på honom, det visade sig att han varit upptagen i telefonen hela tiden   

Men sen tog han ändå god tid på sig och kollade flera år tillbaka i Berras journaler för att få en hint om varför han har sån huvudvärk jämt (utan att hitta nån orsak).

Det bestämdes att Berra ska stå kvar på samma (ganska höga) dos kortison till en bit in i mars.

Han ska även börja äta mer smärtstillande i form av Panodil forte, helt OK med 4 om dan förutom morfintabletterna.

Som tur är ligger hans Myelom fortfarande "i vila", och både blodvärde och njurvärden är stabila.

Vi handlade i rekordfart på hemvägen, var blixtsnabbt in till Stig-Ove och fick kött till Triss, det är ett malt kok på korngryn, älglever-lunga och hjärta. Den enda mat Triss gillar.

Nu äter hon t.o.m. sitt torrfoder när hon får älgblandningen i.

När vi äntligen kom hem kl 5, hade hundarna varit ensamma dryga 5 timmar, men det hade uppenbarligen gått bra.