Rachel Fielding har på kort tid lyckats försnilla ett glamoröst jobb på en pr-firma, en attraktiv pojkvän och en chic våning i centrala London. Hon är trettionio år och framtiden ter sig tämligen osäker. Men en dag får hon ett oväntat besked. Hon har fått ärva sin mosters hus på landet, hennes bordercollie och ett hundstall fullt med herrelösa hundar.
Med bävan flyttar Rachel dit men upptäcker att hon blir alltmer engagerad i sina fyrfota skyddslingar. Kanske beror det delvis på George, traktens buttre men rysligt attraktive veterinär ...
Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv ?
Ensamma hjärtan och hemlösa hundaroch är en romantisk och varmt humoristisk berättelse om allt det man kan lära av människans bästa vän.
En lättsam feel good-bok i mitt tycke.
Menageriet
28 januari 2014 12:17
Böcker läser jag inte, så jag kommenterar förra inlägget istället.
Gör Du inte ultraljud eller är det för tidigt?
Magen växer på Triss och magen på Berra minskar med 5:2 dieten. Det verkar ju bra?
Du är ståndaktig må jag säga! Bra gjort att låta bli kakorna. Det hade jag aldrig klarat och en slät kopp kan jag inte dricka heller. Är inte så överförtjust i kaffe och därför måste jag ha något till.
Ha det så gott! ♥
http://www.skyttlat.blogspot.com
Kicki Fredlund
28 januari 2014 12:56
Jag skulle inte klara ett liv utan böcker. Jag har läst i hela mitt liv och har alltid minst två böcker på gång, en som jag läser och en som jag lyssnar på. Jag har inte heller klarat att dricka en slät kopp kaffe, men har tvingat mig till det nu dom dar vi halvfastar. Men jag måste erkänna att jag var stolt över mig själv som motstod Kerstins hembakade kakor (men vi åker nog dit och fikar med kakor en annan dag).
Jag gör inget ultraljud, det syns nästan aldrig hur många valpar det är, bara att det finns valpar, och det ser jag utan ultraljud.
Kicki Fredlund
28 januari 2014 16:46
Boken har nog fått bättre recensioner än vad jag tyckte den var värd. Men jag är lite "skadad" när jag läser böcker där hundar (det gäller även hästar) ingår, för jag retar mig ofta på felaktigheter.
Men boken var lättläst, så testa den du.
Sen hoppas jag att du (läkarna) får bukt med din bukfetma, så du blir som du vill vara till sommarens bröllop.
kram